Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eldröda jacka (han har sjelf skrifvit något härom i »la legende
dn gilet rouge») och hade böljande hår.
Denna »romantikens vigda legion» väckte löje och
förargelse hos vännerna af det gamla. Man tog sig t o. m. för
att kasta gatsmuts och sopor på Hugolaterne, men dessa stodo
lugna och säkra på sin sak och läto icke förleda sig till att
gengälda lika mot lika, för att ej framkalla tumult och
deri-genom kanske föranleda att föreställningen blefve förbjuden.
Den unga skaran mötte alltså de handgripliga förolämpningame
med tystnadens förakt och stodo der lugna och kallblodiga midt
i all sin entusiasm.
Ty entusiastiska voro da Deras fanatism för Hugo var
lika stor som den Herpanis röfvarband hyste för sin höfding.
De visste t ex. att Hugo hade i ett anonymt bref blifvit hotad
med döden, om han icke tog sitt smutsiga stycke tillbaka.
Ett litet bref från denna tid, som risar de ungas stämning,
anföres af Georg Brändes. Det är från målaren Charlet till
Victor Hugo:
Fyra af mina janitscharer erbjuda mig sina armar, jag lägger dem
för Edra fotter och ber Er om fyra platser tills i afton, om det ej är
för tient. Jag svarar för mitt folk. Det fir karlar som skulle vara
färdiga att skära hufvudet af gubbarna bara för att komma &t perukerna.
Jag uppmuntrade dem till att fortfara med dessa ädla känslor ochl&ter
dem icke g& utan att ge dem min faderliga välsignelse. De knäböja
— jag utsträcker mina händer och säger: — Unga män. Gud beskydde
Eder. Saken är god, gören Er pligt De stego upp oeh jag tillägger:
Och nu små gossar, passen på Victor Hugo. Vår herre är nog en
hedersman, men han har så mycket att göra att vår vän framför allt
måste räkna p& oss. G&n då och gören icke den 1 tjenen skam! Amen.
Eder med lif och själ hängifne
Charlet
Sådan var den svärmiska hängifvenhet, hvarmed Hugos
män omfattade sin chef, och man kan häraf förstå, med hvilken
glädje de afvaktade den timme, då portarna skulle öppnas för
Heraani.
Det skedde inemot klockan 3. Salen var icke upplyst.
Der herskade den mystiskt otrefliga stämning, som tillhör en
teatersalong vid dagsljus eller rättare dagsmörker. Den lmga
truppen skulle placeras på de sämsta platserna, i mörka höm
och på andra misstänkta ställen; der eljes någon arg hvisslare s
kunnat lägga sig i bakhåll, stäldes någon riktigt ifrig klackör,
liksom i krig de farligaste posterna lemnas åt de vildhjeraor
som älska att kasta sig i faran. Andre icke mindre säkre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
