Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hätsk och mista sitt Mska mod, som skapar framgång, då
bör han undvika denna slags kritik.
Men med den kritiken menar jag ej den konservativa,
i allmänhet taget. Ty det skulle ej falla mig in att förneka
en konservativ granskare oveld, billighet och aktning för
först egnas ett arbete, stå ofta
_ ___ _0_______0 _________ ill det som kommer att blifva
det bestående domslutet om det samma. Jag vill
exempelvis påminna om huru man skref om »Mäster Olof», då detta
om en mäktig ursprunglighet vittnande drama först utkom
på trycket Arbetet, fick man då läsa (i kalendern Nornan),
är »i de första akterna rätt lofvande» (rätt lofvande!) »men
sedan blir stycket allt mera oklart, h varigenom intresset
mattas. Karaktersteckningen... utförd på ett sätt, som
in-gifver förhoppning att författaren... skall kunna skänka
vår... dramatiska literatnr mera betydande verk än detta
förstlingsarbete.»
Och detta var långt ifrån det minst gillande, som^ytU’
rades om Mäster Olof.
Exemplen kunde bli många. Jag tar i högen och vill
då påminna om, huru herr Levertins noveller, dem ingen
opartisk väl kan helt och hållet frånkänna förtjenst, af en
stockholmstidning affärdats i förbigående med ordet »talanglösa» —
eller hur herr Nordensvan fick beröm, medan han skref puerila
romaner utan någon sjelfständig uppfattning, men huru hans
mogna arbeten numera få allt annat än välvilliga domar i
just samma tidningar, som förr mottogo honom så vänligt.
Det är ju sjelffallet att tidningskritiken i många fall
ej kan vara så djup. En tidningsskrifvare kan tvingas att
utföra sitt arbete med stor hast, och under bråda tider,
såsom då julfloden kommer, måste han kanske skrifva, innan
han hinner tänka sig in i det han skrifver. Men om han
hyser någon aktning för sig sjelf såväl som för dem, öfver
hvilkas verksamhet han har att afgifva ett offentligt utlåtande,
så dömer han ej öfver det arbete, han hafsigt bläddrat
igenom, utan han nöjer sig med att tala om dess tillvaro och
om dess innehåll.
Vanan att skrifva om böcker gifver också en viss
säkerhet. Den som ytterst samvetsgrant böijat, slutar kanske
med att döma ogeneradt efter ögonblickets intryck, efter sitt
skulle hans meningar äfven ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
