Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändningar och uttryck, som en gång för alla finnas på lager
och som nytjas af en hvar.
En dylik följetongsstil gläder alla dilettanter och
tillfredsställer lätt den stora allmänheten, som har rätt att
begära lektyr efter sin smak. Författare, som erbjuda sig att
tillfredsställa behofvet, finnas alltid till hands. Och de skola
väl få lefva, de också.
Men af konstnären fordra vi annat än af dessa. Yi
fordra ett personligt uttryckssätt, inga allmänna fraser utan
konkreta bilder, fordra säkerhet i uttrycket, så att formen
blir liksom mäjslad, fast, bestämd, och lemnar intet rum
öfrigt för ovisshet.
I sträfvandet att »ej blott skrifva meningen klart och
korrekt utan äfven gifva den en melodi, en färg, en doft>,
• skjuter naturligtvis rätt mången öfver målet Till och med
stora förmågor kunna misslyckas vid skildringen af en
farg-full bild, — såsom då Jacobsen beskrifver Edele Lyhne,
der hon sitter på lusthustrappan, — vi få bilden ej klar
för oss, fast vi läsa om huru hvaije farg står bredvid den
andra. Det fins mellan skrift och målning en gräns, öfver
hvilken knapt någon går ostraffad.
En norsk författare, som uppträdt emot naturalismen,
yttrar med bestämdhet att det är svårare att skrifva en bok,
bygd på en mängd ovanliga händelser och egendomliga
situationer, än att stödja sitt arbete på psykologisk analys,
och han uppmanar Zola att försöka sig i Ponson du Terrails
genre, så skulle han få se hur godt det vore. ’
Kanske kommer en annan försvarare af det gamla goda
och upplyser om hur mycket svårare det är att skrifva
korrekt, klassiskt, med ett ord att skrifva ett riktigt vackert
språk än att följa dess nya regler, som äro så pass dimmiga
och obestämda, att de ej ens kunna kallas för regler och
som så lätt fresta försökaren eller den oskicklige att ge ut
sitt formlösa krafs för individuella målningar i ord, att påstå
det slarfvet eller oförmågan är hvarken det ena eller det
andra utan endast en personlig stil.
Men detta är medaljens frånsida. Man får ej döma
endast efter den. Och man bör ej ställa upp andra regler
än de, som dikteras af den sunda smaken. Inför en språkets
mästare får språkläran tänja något på sina stränga lagar.
Gema en uppsåtlig öfverträdelse mot hrr Noel et ChapsaL,
Fryxell eller Sundén, om man blott derigenom når uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
