Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wales och vissa engelska hamnar, medgafs endast åtta år.
Ett undantag gjordes likväl till Förenta Staterna, under det
att åt kolonial- och furubygda fartyg beviljades blott fyra.
Då den ursprungliga klassens år voro förflutna, nedflyttades
fartygen till en lägre grad, och ingen aldrig så dyrbar
reparation eller förstärkning kunde förskaffa dem plats under
ka-rakteren Al. Det är klart, att alla dessa regler ha undergått
mången revision till följd af revolutionerna inom
skepps-bygnadskonsten, men det är intressant ltt anteckna, det
ljloyds regler från början varit strängt till förmån för godt
arbete och hederligt bemötande mot allmänheten.
När vi genombläddra de gamla registervolymerna,
påminnas vi om det faktum, att vid detta århundrades böljan
ångans användning för sjöfarten var i praktiken okänd. Eij
förr än 1822 finna vi ett ångfartyg på listan. Det står under
klassen Al och kallas ganska lämpligt »James Watt». Det
hade 294 tons och bvgdes vid Greenock. I början voro
fördomarne mot ångbåtarne mycket starka; ett, som gjorde
turer på Clyde-kanalen, måste läggas upp under flera år,
emedan egarne fruktade, att ångbåtens spolvatten skulle orena
bankarne. Sedan »James Watt» uppträdt, ökades hastigt
antalet af klassificerade ångbåtar, ehuru reglerna för denna
klassifikation synas hafva varit ofullständiga, emedan de till
en början icke innehöllo någon bestämmelse angående
periodisk besigtning af dessa fartyg. Bland besynnerliga
anteckningar, som man påträffar i somliga register af tidigt dato,
må nämnas följande: 1812 omtalas plankor öfverdragna med
zink; 1820 förekommer den första notisen om ett fartyg
»beklädt med garfvadt läder». Man ser, att äfven vid denna
tidiga period det icke var ovanligt vid byggandet af
träfartyg att salt användes för att bevara trävirket från
torr-röta; man gick härvid så långt att plankorna kokades^ salt
vatten. Den lyckliga verkan af salt på virke bevisas
tillräckligt genom exempel af flodbåtar, som användts till
salttransport, hvilkas trästommar, ofta nog, efter femtio års tjenst
fun nos vara lika friska, som när de bygdes.
Efter en tid fann man, att konkurrensen mellan de tvenne
skeppsregistren var skadlig för alla intressen och efter olika
täflingsförsök af rivaliserande föreningar insåg man, att Lloyds
var den Aronsstaf, som ensam kunde upptaga alla de
andra. Efter många allvarliga diskussioner, efter många
tvister, förenade sig år 1834 de två förnämsta rivaliserande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
