Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dolda publicistiska anlag hos den blifvande
»redaktionsdirektören». Sedermera har det emellertid visat sig, att bebådelsen
var en på fri hand uppgjord profetia, bestämd att aldrig gå i
uppfyllelse.
Man väntade dock en ganska rundlig tid på att se huru
det skulle gå. Till slut började sjelfva de närmaste vännerna
att visa tecken till otålighet Ett stockholmsblad talade
små-försmädligt om »salongsliberalism» och Göteborgs Handelstidning
nämnde i hastigt förbigående och i en ton, så ogement
välmenande, att den nästan fick en anstrykning af svartaste elakhet,
något om att det kanske vore så godt att den stora
uppenbarelsen ändtligen en gång visade sig.
Men uppenbarelsen visade sig icke. Och anledningen
der-till var, att der ingenting fans att uppenbara. Ingenting annat
än inbilskheten och skrytet, som man fått bevitna från första
böijan, ehuru man varit nog vänlig att anse dessa både saker
icke vara allt hvad den nya aeran i den hittills förmörkade
pressens annaler skulle komma att bjuda på.
Så var det emellertid. Utgången har visat, att den nye
»redaktionsdirektören» ännu i dag är lika komplett okunnig om
1 alla de ämnen, som kunna och böra falla inom området för
pressens diskussion, som det barn kan vara, hvilket föddes i
den stund han beslöt att af egen fri tillskyndelse anlägga titeln
af svenska pressens ende och följaktligen högste direktör. Det
är uttydt: ledare.
Och likväl har hr redaktionsdirektören från början alltid
satt sig de allra högsta föredömen till efterrättelse.
Med en blygsam sjelfkännedom och insigt om sitt eget
arbetes lägre värde, ett uppfattningssätt, som man kunnat önska
någon längre varaktighet hos den ärade redaktionsdirektören,
började han nemligen med att nedsätta sin tidnings pris till hälften
af hvad det förut varit. Det var också ett sätt att upptaga en
ädel täflan med de mindre betydande kollegerna. Men som
detta kunnat få utseende af något annat än obestridlig
öfver-lägsenhet, skyndade man sig att skjuta skulden på —
»L’Indé-pendence Beige».
»L’Indépendence Beige» hade någon gång nedsatt sitt pris,
och derför tyckte den nye redaktionsdirektören sig böra göra
sammaledes.
Sedan kom turen till »Times». Man, tillkännagaf, att »lika
som Times och andra utlandets större tidningar hafva äfven vi
för afsigt att hädanefter i våra spalter lemna plats för insahda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
