Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanhända han ljög den der qvastmannen, som
påstod, att han kört förbi tio lass vid Andrarums kyrka.
Lundström reste sig upp, skuggade, med handen* för
ögonen.
Öde och tomt så långt blicken kunde nå!
Sedan han stått der en liten stund, kröp han åter •
in under häcken.
Solen, éom fann en öpjpning mellan grename, lät
några glödande strålar sila sig genom Lundströrps
sön-driga hattkulle.
Puh, så det brände på hans kala hjessa!
Den starka värmen, vattnets sqvalpande i ån och
den enformiga drillen af en fågel, som satt och gungade
i häcken, verkade som sömnpulver. Ögonlocken, hvilka
han hela morgonen endast med största ansträngning
mäktat hålla uppe, slötos, hufvudet sjönk ner mot bröstet,
och snart blefvo hans snarkningar så bullrande att den
lilla fågeln helt förskräckt flög undan.
Qvastmannen hade inte narrats. Inhöljd i ett moln
af dam närmade sig allt mer och mer en karavan af
tjärbönder.
Karlame, småvuxna,’ svarthåriga, gulhyade med
mörka, mandelformiga ögon, låga pannor, platta näsor,
tunna läppar och utstående kindknotor, gingo bredvid
lassen, släpande benen efter sig och låtande tömmame
hänga slapt i händerna, som tjäran brunbetsat.
För de tre främsta vagname gingo hästar — i
enspänning — små svajryggiga djur, hvilka voro så magra,
att man kunde räkna refbenen på dem. De lurfviga
hufvudena nästan vidrörde marken.
De sju öfriga vagname drogos af oxar, hvilka
tycktes okänsliga för piskrappen och döfva för tillropen, ty
de kommo knapt ur fläcken.
Uppe på lassen sutto q vinnorna, hvilka voro af
samma mongol typ som männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
