Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han slog sin arm om hennes lif, drog henne
trots allt motstånd intill sig och tryckte gång på gång
sina fuktiga läppar mot hennes brännheta kind.
När konsul Kihlberg sofvit middag, föreslog frun
en liten promenad.
Vädret var så förtjusande vackert!
Konsuln hade ej lust ^att gå ut, men fruns böner
voro så enträgna, att han till sist gaf med sig.
Konsulinnan hade naturligtvis den nya kappan på.
Hennes hjerta slog af fröjd hvar gång ett nyfiket
ansigte trycktes mot en ruta eller någon stannade och
vände sig om för att betrakta det dyrbara plagg, hon bar.
Den kappan hade hon talat om ända sen den
hängdes ut att skylta i Holmqvists fönster, men konsuln hade
alltid sagt, att tiderna voro så dåliga, och trots alla
pikar, böner, tårar och vredesutbrott hade han ej velat
• *
lemna henne några pengar till den.
Spanska konsulns fru, statsrådets dotter, höll på
att spricka af harm, när hon på konsulinnan Kihlbergs
kropp såg den der kappan, som hon inte ens vågat
drömma om.
— Observerade tant fru Kihlberg? skrek hon till
en gammal dam, som satt och stoppade en barnstrumpa.
— Hva’? utbrast den gamla damen och förde
handen till örät.
— Såg tant fru Kihlberg? skrek konsulinnan och
lutade sig fram öfver bordet.
— Ne-ej! Hva’ var der med henne?
— Hon hade på sig den der magnifika
silkessam-metskappan, som hängde i Holmqvists fönster, skrek
konsulinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
