Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster är väl ett påstående, som icke kan vara for vågadt; och
att Skånberg, derest han lefvat, skulle hört till opponenternas
»radikala venster», det vet hvar och en, som har något intresse \
för och någon kännedom om våra konstförhållanden. Men
ändock aktade akademien ej för rof att pryda sin exposition med
den förres berömda vas och tvenne af den senares taflor,
förmodligen i den lugna öfvertygelsen, att de döda icke bruka
protestera. Men de lefvande kunna det och göra det också
ibland. Flere pressorgan uttalade sin förundran öfver, att man
återfann Skånberg på denna utställning, men akademien lät sig
deraf intet bekomma. Någon tid senare fick man i flere
tidningar se en förklaring af konstnärens enka, att taflorna, som
tillhörde henne, blifvit utan hennes vetskap och mot hennes vilja
på expositionen utstälda. Nu väntade man sig en förklaring
från akademiens sida. Men nej. akademien teg och låtsade om
ingenting, taflorna behöll den. Jag har tillfälligtvis fått
kännedom om ett par detaljer i denna sak, hvilka äro så
karakteristiska, att de ej böra undanhållas allmänheten. Med taflomas
exponerande tillgick så, att en med akademien lierad person
erhöll dem genom en nära vän till fru Skånberg, på den grund
att de, i händelse de nu exponerades, enligt hvad denna med
akademien lierade person från säkert håll förnummit, skulle komma
att af staten inköpas. Emellertid var detta, som akademien ej
kunde vara okunnig om, en formel omöjlighet, enär statens
anslag endast får användas till inköp af lefvande konstnärers
arbeten. Men det var icke nog härmed. När konstnärens maka
fick kännedom om hvad 6om skett och kom till Stockholm,
skyndade hon att upplysa utställningens kommissarie om
förhållandet och begärde att genast återfå sin egendom. En så billig
begäran borde, tycker man, genast efterkommits, men så tyckte
ej kommissarien och professorn. Han vägrade helt enkelt och
förklarade, att det stode fru S. fritt att, derest hon så behagade,
processa med den som anmält taflan. Ett sådant till vägagående
från utställningskommissariens sida lärer ej behöfva
kommenteras, det talar i sanning tydligt nog för sig sjelft.
Vi hafva med denna sannfärdiga historia kommit
händelsernas kronologiska gång ett stycke i förväg, och böra nu återgå
till den minnesrika första Augusti, den dag, då hans majestät
^onungen öppnade utställningen, och öppnade den med ett
synnerligen märkligt tal. Det vore orätt att säga, att konungen
i detta tal bestämdt tog parti, vare sig för akademien eller
mot opponenterna. Men att denna tolkning af H. M:ts tal var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
