Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som herrarne torde erinra sig, var det Bernadotte, 90m
1811 jagade Armfelt från Sverige. Ett bref från franske
ministern i Stockholm, baron Alquier, till franske utrikesministern
hertigen af Bassano innehåller härom följande rader daterade
Stockholm 5 apr. 1811.
»Baron Armfelt reste den 31 mars, såsom jag på förhand
meddelat. Enligt prinsens ordre skulle han hafva lemnat
Stockholm kl. 8 men behöfde ännu 4 timmar för att ordna én
fa-miljeangelägenhet. Drottningen skref till prinsen för att utverka
uppskof. H. k. h. beviljade det, på samma gång förkunnande,
att om baron Armfelt befunne sig i Stockholm kl 1, skulle han
der arresteras. Han lemnade staden kl. 12, medförande sin son
och ledsagad af två vaktkarlar med ordres att följa honom ända
till Grisslehamn och att bevaka honom till det ögonblick han
stege ombord för att begifva sig till Finland.’»
Rörande de anklagelser man gjorde mot Armfelt skrifver
han sjelf bland annat till den nyss nämde baron Rehausen
så här:
»Hvilken dårskap har man skri frit på min räkning? Om
det är af dumhet, kan det få passera, men om det är af elakhet,
är det skändligt. Jag skulle tala och handla i engelska
regeringens namn! Hvem är ett sådant dumhufvnd, att han ieke i
dylikt fall skulle skratta mig midt upp i ansigtei? och
htxtr-till skidle det tjena att göra mig skyldig till denna löjlighet?
Det är sant, att jag spridt ett stort antal broschyrer af genevetren
Ivernois rörande den engelska handeln, att jag låtit en annan
slcrift af en amerikanare hinna [ända fram till ryska kejsaren,
att jag inbillat välsinnade men svaga hufvuden, att Ryssland
förlorade mer pä kontinentalsystemet än England och att detta
sist-nämda land aldrig skulle låta tvinga sig till fred af så löjliga
åtgärder. Det är hvad jag sagt och gjort — — Jag skulle rara
i stånd att lata Mjcka ett tillkännagifvande derom, ty jag håller
före att man kan ursäkta allt utom löjligheten, som aldrig
utplånas.»
I samma bref uttalar Armfelt sina förhoppningar om, att
Gustaf Adolf skulle förhålla sig lugnt, ty med honom var det
ute i alla fall. Annorlunda med hans son, som lemnat efter
sig minnen af sin oskuld och af partiernas orättvisa
förfaringssätt mot honom, minnen som aldrig utplånas.
Men hvad jag egentligen ville komma till, är att Armfelt
i ett bref till Rehausen af den 4 mars 1811 yttrar om sig
sjelf: »Inom kort sJcall jag lemna detta land kanske för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
