Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Germinal“.
Några anmärkningar öfver Bmile Zola ooh hans sista verk.
Af Oscar Levertin.
Hur många år var det icke som Emile Zola var vår »hvita kritiks»
ständiga »bete noire», på hvilken den litet då och då utöste sin vredes
skålar, syndabocken, på hvilken hela den realistiska literaturens synder
skulle läggas; hur många år var det icke som de offentliga omdömenas
män, blott de nämde hans namn, korsade sig i dygdig och ideel harm
och med sjelfbelåteohetons feta leenden på sina läppar utropade: si, vi *
äro icke som den publikanen. Så ropade de och fortsatto som förut att
vara fariséer. Och den goda och beskedliga publiken, som icke kände
mer af Zola än hans Nana, tänkte sig denna förskräckliga Zola som en
lastens och smutsens koryfé, och de ref vo upp stenarne ur gatläggningen
och slungade dem mot den ensamme mannen, liksom de gjorde det mot
d:r Stockmanns fönstemitor.
Men det bekom icke Zola stort, ens hvad hans hemlands
kritice-rande publik förklarade. Nulla dies sine linea lär det stå skrifvet i
hans arbetsrnm i Médan, och hvart år sände han ut ett nytt arbete,
som väckte nytt buller och nya strider. Hvart verk af hans hand
ernådde ett större bifall hos samtidens stora läsekretsar. Den utfattiga
sydlänningen, som under sin.första tid i Paris dagar i ända måste ligga
insvept i en filt — hans kläder voro på assistancen — och lifnära sig
af olja, den okände literatöron, hvilken för att Icke hungra och icke
frysa i sin stripiga, grönaktiga paletot måste taga tjenst som bokhållare
hos Hachette, kan triumfera. Med en sydfransk jordbrukares sega
uthållighet har han bestått sin fejd, och nu går hans namn med sin
skarpa, sonora klang (Maupassant har liknat det vid en trumpetstöt)
genom verlden som ett klart och ljudeligt rop på natursanning i konsten.
Och också här hemma har han småningom vunnit sin publik; derom
vittna nogsamt de talrika öfvorsättningarne af hans saker såväl som det
intresse, med hvilket hvarje nytt arbete af hans penna emottages.
Härom qvällen såg jag till och med en liten skiss af honom införd i
*Nya Dagligt Allehanda». Lyckliga Zola! Nu kan han riktigt sjunga
tc deum — om han skullo gitta slikt — nu när den sista, urgamla
isbjörnen häruppe i »Ultima Tliule» försonligt sträcker emot honom sin
hvita ram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
