Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är hon mas ta rinna. En noggrann kritik skulle kunna anmärka på
mun-ställningen. som förträffligt praktisk, ej är lika jemn och vacker som
t. ex. Trebellis eller Artots. Men skulle man ock kunna anmärk*
mycket mycket mer. hvad betyder det, då man har att göra med en
sångerska, som trots allt »lyser som. en stjeraa» tack vare denna
sällsynta trollformel, om hvilken skalden sjunger:
O föll uti ditt varma hjerta
Eo gnista af den stråle blott,
Som tänder fröjd, som väcker smärta,
Blef snillets gudaskänk din lott!
Då detta nedskrifves, har vår kgl. opera-scen ännu icke hunnit med
någon *Haupt und Stats-action». Repnser och intet annat än repriser!
Detta må nu vara godt och viil, då repriserna tolkas så som
»Romeo och Julia», »Mefistofeles», »Trubaduren». Men ledsamma känslor
väcker det — helst då man minnes bättre tider — vid åhörandet af
t. ex. Friskvtten eller Den stumma. Den förra af dessa mästerdikter
%>
» har af ålder varit hemsökt af debutanter. För några år sedan var den
dock med Pyk, Arnoldson och Willman i särdeles god utrustning, men no!
Debutant i Anna, debutant i Max och debutant i Xaspar. Dertill en
otillräcklig Agatha och röstfattiga bipersoner! Det tyckes mig verkligen,
att k. teaterdirektionen ej skulle vara allt för skrupulös, om sådana
representationer gåfves till nedsatt pris, liksom under Edholmska tiden —
riktigt nog — de klassiska sorgespelen. Oer man Weber debutanter
och nvböijare, så församlar man personalens — hur skall jag säga —
minst sköna stämmor åt Auber. Herrar Torsloic, Rundberg, Håkansson,
Scllman och Strömberg i all ära, men icke ta de något pris i »bel
canto». Ut vara att fröknarna Strandberg och Karlsohn (Elvira) begge
absolvcra sina skalor och drillar med fermeté, men partiet är tragiskt
och sångerskorna hemma i opéra-comique. Fenella, en rol för en
tra-gedienne, dansas af tvenne dansöser, af hvilka ingenderarkan sägas
prestera något helgjutet trots aktningsvärda försök. Da Gurli Åberg ej mer är
å prendre. kunde’ej Olga Björkegren mod sin sydländska apparition och
uttrvcksrika förmåga här vara lämplig?
Dessa begge klena framställningar föra tanken osökt till personalens
beskaffenhet, de nya engagementen och reengagementen. De senare i
synnerhet uro egnade att slå operavännen med häpnad. Ingen utom
vederbörande sjclfva kunna väl begripa hvad gagn operascenen har
af hrr Rosén och Qrcritlius eller fröken Jarctte, om ej den senare
skall fungera som s. k. sjukbudssångerska, som man tar till i »Faust», di
Ek—Margaretha är hes, eller i rBergtagna», då Ingeborg—Grabow
insjuknat. Och tror verkligen teaterstyrelsen, som dock borde vara hemma
i Mefistoroler, att hr Södermans Mefisto, trots anlag o. d., kunnal
ersätta hr Langes? Och stode det ej i mensklig makt att något reducera
mängden af f. d. röstegare, för att värfva en enda jemte hr Odnum
presentabel tenor?
Sängei-skorna vid operan äro många, ganska många. Så ha vi ej
mindre än tro Mignons, tre Neméor (Konung för en dag) och ända till fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
