Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zelidor i nyssnämnda operett, att nu ej tala oift alla dubbla prinsessor,
pager och subretter. Men hvar ha vi någon Donna Anna, någon Fidelio
någon Agatha eller Valentine? Jag vet att man visar mig till fröken
Ek för de sistnämnda. Må vara. Allmänheten har nu vant sig vid
fröken Ek och att se henne i Hebbes och Stenhammars partier. Men
ändå lär man väl ej kunna påstå, att fröken Ek är en dramatisk
primadonna. Kösten, af naturen allt för spröd och vek för stora partier, lider
som bekant af ett störande mjäkigt biljud, och hennes sätt att sjunga
är Gudnås allt för »hemmalärdt*. Hennes ansatser att spela sin rol äro
högst berömliga, och t. ex. i Mefisto framgångsrika, men de inskränka
sig mestadels till vissa detaljer, och i konsten att fullständigt uppfatta
och konseqvent genomföra ett parti är hon underlägsen, såsom naturligt
med den underbyggnad, hon härstädes kunnat få. En utländsk
studiekurs vore för fröken Ek som för vår opera en högst önskvärd sak.
Med sådana anlag och sträfvanden, som fröken Ek utmärkt sig för, skulle .
en sådan kurs kunna uträtta ofantligt mycket godt.
Så har åtminstone varit fallet med Zulamith Wellander, i hvilken
operascenen eger en altsångerska sådan den ej egt på långliga tider.
Hennes framställning af Fides’ och Azucenas stora partier påminna till
och med om Trebelli och Luisa Cari. dessa partiers yppersta tolkar på
vår scen. Detta är en acquisition, till hvilken man trygt kan lyckönska
teaterstyrelsen. Angående de öfriga nykomna måste jag spara mitt
omdöme till en annan gång, för att under tiden hoppas det bästa möjliga.
Att orkestern och kören vid, operan göra sina saker duktigt och
bra är upprepadt ända till enformighet. Så är det nog också i
allmänhet, och de gånger, då drabbningar levereras, måste man skylla på de
sittande herrar orkestercheferna, hvilkas olyckliga förkärlek för denna
position stundom bär allt annat än skönklinganao resultat. Hela
pekpinnen är ju stundom gömd bakom partituret, och de svängningar fram
och åter, som den gör framför notliniema, äro ofta nog allt annat än
vägledande, mycket mindre sammanhållande och eldande! Mins
Svend-senf Det var annat.
Då man skall tala om våra sekundteatrars verksamhet på lyrikens
falt, blir det genast om operotten, således ofta nog om saker och ting,
som knappast nog ha något i en musikalisk revy att beställa. Det är
dock skiinad på operett och operett Nya teatern har denna höst visat
detta, då den spelat »Cornevilles klockor* och »Fortunios visa», begge
innehållande verklig musik och god musik. Att Arlberg och de Wahl
i den förstnämnda ej kunnat ersättas af sina efterträdare är ju mindre
att undra på, men duktigt pjordt var det af den unga, här alldeles
okända fröken Sjöberg att sa pass väl kunna i Offenbachs lilla godbit
efterträda fru Horwitz, publikens förklarade gunstling. Apropos
»For-tunios visa», så borde man erinra sig, hur mycken god musik ligger
gömd i dessa äldre eller yngre små enaktsoperetter, som kosta så litet
och äro så tacksamma. , Utom »Fortunios visa» har ju Offenbach i detta
sitt bästa manér skrifvit »Byspelmannen», »N:o 60*, »Fritz och Lisa»,
»Roson i S:t Flour» m. fl., och af de äldre mästame finnes ju ett rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
