Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»
Kaj sitter rökande och läser tidningarna. Salongen
var, i förbigående sagdt, möblerad snarare efter min vän G.
af G:s än Ludvig Josephsons smak. Florizels glada skratt
höres utom scenen. Och nu tittar hon in genom dörren,
skälmsk som ett barn, något kokett, men vacker, bedårande
vacker — så som Kaj Nergaards hustru måste vara. Det
är en Florizel, «om kan hafva ett förflutet bakom sig. Och
man tror i fru Nielsens framställning — hvad man af yttre
skäl kanske icke gör i fru Engelbrechts — på Florizel, då
hon säger sig vilja springa »ta fatt» utåt den stora salen.
Och så går den något långa första scenen.
En detalj af ypperlig verkan i fru Nielsens spel måste
jag påpeka. Under samspråket med mannen tager Florizel
fram -sitt arbete — en haklapp åt den lille. Fru
Engel-brecht låter henne deremot sitta och sy på ett vanligt
teatertapisseri. Men genom detta lilla drag fick fru Nielsen
fram hvad som hos Florizel är på sätt och vis det centrala
— omsorgen för och kärleken till barnet.
Repholt kommer. Kaj skyndar ut att möta sin vän.
Florizel går till fönstret, känner igen den man, i hvars
armar hon hvilat, utan att fatta det »felsteg» hon begått.
Fru Engelbrecht skrek till i fasa och stapplade med hän*
derna för ansigtet nedåt rampen. Fru Nielsen åter tog ett
«teg tillbaka, famlade med händerna efter väggen för att
fa stöd, under det att ångesten snörde hop hennes strupe,
så att endast några oartikulerade ljud kunde pressa sig fram.
Och när hon sedan kommer in med det bleka,
förstörda ansigtet och de rödgråtna ögonen, men i alla fall
försöker att, såsom husets värdinna vara förekommande
mot Repholt . . . Och så scenen dem emellan! Hos fru
Nielsen fanns här, i motsats till fru Engelbrecht, intet pathos:
hon talade nervöst, hest, orden jagade hvarandra och stucko
Repholt, hvassa som nålar.
Sedan kom den stora, scenen med Kaj, då denne tref*
var sig fram till sanningen om förhållandet mellan hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
