Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den inkräktande, eller derför att hans trupper voro till
antalet starkare, utan af den orsak, att det var hans natur
att i krig vara den öfverfallande. I striden vid Vicksburg
var hans armé mindre än Pembertons, och likväl var han
den angripande. Under operationen omkring Juka innehade
han en försvarsposition, och lika fullt så attackerade han
fienden på samma sätt. Att oupphörligen anfalla och
oföränderligen avancera, det var hans begrepp om krig, och
sålunda ansåg han sig kunna få fiendens rörelser att i det
närmaste sammanfalla med hans egna.
Icke dess mindre var det ej någon, som snabbare än
han insåg hvarje ny möjlighet, som en strid ständigt
erbjuder. Alltid lemnade han något rum för slumpen, då
han uppgjorde sina planer, och några ibland de mest
lyckade dåd han utförde, företogos till följd af misstag, som
han såg fienden begå. Den afgörande stormningen .vid
Donelson framkallades genom rebellernas attack mot högern;
striden vid Champion Hill under Vicksburgfälttåget var
ej på förhand uppgjord, utan dertill lockades han derigenom,
att Pemberton öfverilade sig; de förstärkningar, med hvilka
Sheridan segrade vid Five Forks, afsändes ej förrän Lee
hade gjort försök att öfverväldiga honom.
Grant liksom de fleste store krigare frågade ej efter
trötthet, då han var i falt. Han kunde rida om den
yngste och kraftfullaste af sina officerare, och föda och sömn
kunde han umbära längre än någon af hans stab. Och
likväl var det aldrig hans vana att vara tidigt uppe, när
han ej måste vara det, och ej lysller hade han håg att åtaga
sig onödiga besvär. Likaså trotsade han aldrig onödigtvis
faran; hon hade ej någon särskild eggelse för honom, han
tog henne lugnt helt enkelt, och det äfven då andra
uppskrämdes. Jag har ofta sett honom sitta upprätt i sin
sadel, då alla omkring honom instinktmessigt böjde sig ned,
då en granat sprang i närheten. En gång satt han pä
marken och skref en depesch inne i ett faste, som nyss
Ur Dagens Krönika. V. II —12. c c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>