Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egde annat val än att kasta sin lott bland deras, för hvilka
han kämpat.
Sin makt öfver Södern förlorade han dock aldrig. År
1880, då han återkom från Europa, blef han lika
entusiastiskt välkomnad af Södem som af Norden, och tusentals
demokratiska södermän försäkrade hans politiska vänner,
att om han fått pluraliteten uti Chicago, så hade den stora
mängden i Södem röstat till hans förmån. Huruvida deras
åsigt var den rätta eller ej, kan icke någon nu afgöra;
men att ett betydande antal framstående södermän varit
af denna mening, bevisar den känsla, som Södem hyste
för honom, som stred emot dem ända till slutet.
Krigets man föredrog i sjelfva verket städse freden.
Någon särskild förkärlek för sitt yrke hade han aldrig.
Under vistelsen i England frågade hertigen af Cambridge,
om han hade någon önskan att se en militärrevy. Han
afslog då det artiga anbudet, och sedan förklarade Grant
för sina närmaste, att en revy var något, som han minst
af allt ville se. Han försäkrade, att soldater hade han
haft så nog af, att det kunde vara tillfyllest för lifstiden.
Fördraget med England var hans presidentskaps stora
bedrift, detta fördrag, hvarigenom skiljaktigheterna de två
landen emellan hänskötos till kompromissafgörande i stallet
för krig; och detta ehuru Englands uppförande under
rebellupproret ej gick någon djupare till sinnes och ingen
mera tydligt än han, ifrån fältherrens ståndpunkt, insåg de
ofantliga fördelar, Förenta staterna kunde hafva behållit för
sig, i fall fördraget i Washington aldrig undertecknats. Att
underhandlingarna beträffande detta fördrag var hans
administrations förnämsta handling, det var alltjemt hans åsigt,
och det utomordentliga emottagande, som England gaf
honom, borde vara att anse som ett slags belöning och
erkännande.
Jag* hade i och för min tjenst uppehållit mig några
år i England, då general Grant gjorde sitt besök derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
