Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man läser redogörelsen för förberedelserna till och
underhandlingarna om 1777 års myntrealisation. Å ena sidan
förordar Liljencrants med öfvertygelsens hela värme
realisa-tionen, hvaraf hela landets välfärd och statsverkets bestånd
vore beroende. Väl var realisationen ett vågstycke, men,
sade han, detta vågstycke måste äfventyras, ty eljes är
ingenting annat att vänta än fattigdom och ruin. Å andra sidan
stodo bankofullmäktige. Med skärpa framhöllo de svagheten
i de grunder, hvarpå realisationsplanen hvilade, och
påpekade hurusom den minsta ogynsamma omständighet, t. ex.
en kris, en missväxt eller ett krig kunde bringa hela
företaget på fall. Konungens maktspråk tvang bankofullmäktige
till eftergift. Allmänt bekant är, huru framgången följde
det djerfva företaget.
Afven för en finansier sådan som Liljencrants var det
omöjligt att fa statens inkomster och utgifter att gå jemnt
i hop, så länge konungen ej kunde förmås att med
sparsamhet handskas med statens medel. Statsinkomsterna växte
år ifrån år genom näringarnas uppblomstring — men
stats-bristen växte i ännu större proportion. Det var för att
skaffa medel till statsbristens betäckande, som Liljencrants
framlade det bekanta förslaget, att bränvinsbränningen måtte
förklaras för ett regale. Sedan förslaget blifvit underkastadt
en sträng kritik och i anledning deraf modifierats i
åtskilliga afseenden, utfärdades 1775 års cirkulär, hvarigenom
bränvinsbränningen förklarades för ett regalé, som skulle
ställas på förpaktning. Det visade sig emellertid snart, att
stora svårigheter mötte att erhålla förpaktare. I följd häraf
nödgades regeringen besluta att utsträcka anmälningstiden
till hösten 1776.
»Det hade — säger Odhner med skäl — varit en
lycka för landet, om man vidhållit detta beslut, ty det
föreliggande förslaget, om än behäftadt med olägenheter, hade
lätt kunnat förbättras. Hade man låtit saken mogna och
allmänheten fått vänja sig vid det nya systemet, är det
möjligt, att man till slut lyckats.» Men kronans trängande
behof tålde intet uppskof, och konungen böljade nu lyssna
till det förslag, som framstäldes af den uppfinningsrike frih.
G. G. Wrangel, > bränvins-Wrangel» kallad, att man skulle
öfvergifva förpaktningssystemet och kronan sjelf öfvertaga
bränvinsbränningen. I en olycklig stund lyssnade konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
