Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot åtskilligt af hvad förf. säger i tionde boken
skulle jag vara mycket böjd att göra invändningar och
möjligen försöka en längre undersökning, om icke
ämnets storlek derifrån afskräckte mig. Så t. ex. mot
hvad han säger om menniskans oföränderlighet under
utvecklingen, och hans påstående, att det är den milieu,
som menniskan sjelf skapar som håller henne
tillbaka. Hvarför skulle menniskan vara den enda organiska
varelse, som icke utvecklats? Skulle det verkligen i
medeltal icke vara någon skilnad mellan civiliserade och
ociviliserade rasers afkomma? Jag vill häremot endast
framhålla Galtons undersökningar om Englands store män och
deras afkomma. Galton indelar Englands betydligare män
i store och framstående; af det förra slaget räknar han
ungefar en på en million; af det senare en på tiotusen.
Ett barn ur hopen har således en milliondels eller en
tiotusendels möjlighet att blifva stor eller framstående
respektive; genom % undersökning af förhållandena har Gal ton
uppvisat, det söner till store och framstående män hafva
en fjerdedels möjlighet. Hvilken oerhörd skilnad i
möjlig-hetsgrad detta är, förstår en h var, som vet hvad som menas
med en milliondels möjlighet Huru gränslöst orimligt är
icke också G:s förnekande af ärftligheten. Just med
af-seende på själslifvets finesser märker man tydligast dess
verkningar. Förf. polemiserar mycket emot åtskilliga
skriftställare, som se utvecklingen främjas af det naturliga
urvalet, och hvilka enligt hans påstående alltid utelemna det
faktura, att så många äldre folk hämmats i sin utveckling,
något, som de aldrig skulle bemödat sig om att förklara.
Som jag i min föregående uppsats nämde, kommer förf. till
det resultat, att de samhällsformer, som folket sjelf skapar,
blifva den egentligen orsaken till folkets hämmade
utveckling. Det återstår dock här en liten enkel fråga, som
ovil-korligen uppställer sig för en vetgirig eller nycken
menni-ska, och den lyder så: hvarpå beror det innerst, att folket
skapar sig dessa former, som äro så skadliga, och hvarför
kan det icke afkasta dem? Ar folket orsaken till formerna
eller äro formerna orsaken till folkets skaplynne och inre
karaktär? G. säger å ena sidan, att folket skapar sina
sam-hälliga former, men å andra sidan, att dessa former hämma
folket i dess vidare utveckling, men i så fall vore ju logiskt
ändock folkets skaplynne den yttersta orsaken till stagna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
