Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäst genom tålamodet och oförtrutenlieten i det derpå nedlagda
arbetet. Äfven om sysslandet med handgreppen i våra dagar
inkräktade sä mycket p& konstnärernas verksamhet, som m&nga
föregifva, vore det dock kortsynt att platt fördöma en dylik
tendens. Hvad mer, om det nnvarande slägtet ej hnnne mera än
att stöpa ämbaret, i hvilket våra efterkommande skola pressa
sina tankars nya vin, att resa sockeln, från hvilken framtidens
Minerva skall skaka sitt spjut? Jag menar att redan detta borde
kunna vara en uppgift värdig ett helt tidehvarf.
Detta, att underkänna en hel riktning derför att den har
ofullkomligheter att öfvervinna och obruten mark att odla, är
ett bland kännetecknen på hvad ag ville kalla den opportunistiska
kritiken. Är icke sympatien tillgänglig för allt som bär
konstnärlighetens prägel, förbiser kritiken resultaten, derför att metoden
ej är den rätta, då kan den ej annat än anstifta skada, af huru
stor välmening den än må vara uppburen. Här om någonsin
gälla orden: non ludere, non lugere, sed intelligere. Men ännu
äro de färre, som söka förstå, än de, som antingen gäckas eller söija.
På grund deraf, att konstnärernas individuella
egendomligheter nu mera än förr tillstädjas taga ut sin rätt, är det ingen
lätt sak att påvisa de fbr den moderna konsten gemensamma
dragen. Sådana spåras dock å ena sidan i en genomtänkt och
systematisk uppfattning af, å andra sidan i en obegränsad vördnad
och beundran för naturen. Mellan det stora och lilla göres ingen
rangskilnad, ty skapelsen är oändlig. Begreppen vackert och fult
liafva underordnats begreppen sant och osant; den sanningsenligaste
skildringen är efter nutidskon stnärens uppfattning äfven den
skönaste. Menniskan framställes icke längre som ett »Ding an sich»,
utan i sin bundenhet till naturen, af hvilken hennes tillvaro är
betingad. Riktningens höger och venster bestämmes deraf,
huruvida konstnären lägger hufvudaccenten på skildringen af sjelfva
det framstälda föremålet eller på det fenomen, under hvilket
detta framträder.
Efter alla tecken att döma har den konst, af hvars
närvarande ståndpunkt Opponenternas utställning kan anses ha varit
en fnllgiltig exponent, ännu långt ifrån nått sin kulmen. Den
har i det stora hela karaktären af ett förarbete, ehuru visserligen
ett förarbete af hög konstnärlig rang. Dukarne äro ej stora,
framställningarna studieartade. Sällan går framställningen på
djupet, men så mycket större är förtrogenheten med och den liffulla
framställningen af naturen i dess enkla och primitiva företeelser.
Precisionen går här hand i hand med hängifvenheten för ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
