- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1885 /
890

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med dess och Gordons slägtingars tillstånd äro de nn
offentliggjorda i oförändradt skick och en ganska bitter låsning
måtte de vara för dem, hvilka Gordon gör ansvariga för den
olyckliga behandlingen af de egyptiska affärerna. Kommer han
icke historiens dom i förväg när ban skrifver: »Ingen kan
bedöma slöseriet med penningar och förlusten af lif under denna
expedition — det är ett ytterligt slöseri med båda; men derför
har man helt enkelt att tacka regeringens obeslutsamhet. Detta
är den liberala regeringens epitaphium, liksom af en osynlig hand
skrifvet på dess grafsten, Obeslutsamhet! Det är det sista ordet,
och det är tillräckligt. * Politiken kos en logg, som flyter fned
strömmen» — det är Gordon’s kortfattade öfversigt af den
senaste administrationens Sudan-politik.

Dagboken börjar den 10 september, då Gordon’s sista
europeiska kamrater hade lemnat honom och han natt och dag
fåfängt väntade på engelsk hjelp. Hur hans tid tillbragtes till dess
denna skulle komma, hur han betraktade dess utsigter till
framgång och hur han föresatte sig att handla om den slutligen skulle
anlända, det är historien som dagboken förtäljer. Den är
tillräckligt karakteristisk för att sätta den uppmärksamme läsaren i
stånd att fullkomligt lära känna dess författare.

Mycket har skrifvits om Charles Gordon: mannen sjelf, kunna
vi säga, hafva vi icke känt fullt förr än nu. Hur ståndaktig
och lojal han var, hur pligttrogen, hur cjjup och sann var icke
den religiösa tro, som fylde hans själ, med hvilket lugn
uthir-dade han icke mödorna och hyste undseende med den usla
dårskap, som lemnade honom åt hans öde! Ingen kan slå igen boken
utan en känsla af stolthet öfver att vår tid kunde frambringa en
man af detta slag. Och en sådan tröst behöfves väl för den
engelske läsaren; ty om Gordon gjorde sitt bästa för landets än,
så har landet gjort ytterligt litet för sin egen. Gordons lif, och
de många lif, som Gordon skulle velat rädda, förlorades genom
så grofva felsteg, genom så afgjorda pligtför&ummelser, som
någonsin vanärade ett civiliseradt, sjelfstyrande folk. Belägringen af
Khartum är i sanning en historia af »outplånlig vanära»:

»H vilken löjlig fars alltihop skulle vara», skrifver Gordon
en gång i den hjertats bitterhet, som ibland uppstod äfven hos
hans ädla natur, »hvilken löjlig fars, om det icke vore fråga
om menniskolif.» Såsom vi alla känna stannade Gordon af eget
val i Khartum: Han kunde hafva gått ombord på sin ångbåt
och på Nilen sökt säkerhet för sig sjelf i Nubien; men han an*
såg det heder och pligt ålade honom att stanna qvar, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:30:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1885/0890.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free