Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Flustrets al mar, susen vänligt öfver
Den gladaste estet, som Norden bar!
Det fins en tid, , som dessa toner söfver,
Men intet land, som deras like har.
En sång, som växer vild, men likväl ansad,
Ger konstens prägel fan, men bär dess tväug,
I graf-vers munter och i sup-vers sansad,
En »Tratt »-cancan på gillesalen dansad
Med Grahl och Lagerbring och Arpi på en gåog.
Dernäst hor Sundberg, hör haus stämband knarra
På Rikssal’n redan, domen förestår!
Den nya tidens stackars andar darra,
Ifär seklets midnattsklocka tolfvan slår.
Brutalt, prelatiskt ljuda hämnarorden
Mot dera, som stört de sextons harmoni,
Och han, som fordom svor vid priffeborden,
Är till den väldige bestraffar^ vorden,
Af råheten: du hör hans egen deruti.
Men som en sommårqväll bland blomdoftsängar,
Der himlen gjuter serladäfven tår,
Och skalden himlatonad lyra strängar
I elfvotrådda aftonringars spår,
Der silfverskira från de alvarsunga,
De vemodsglada eolstonerna
I rytmer stiga, stilla, sorgfröjdstunga
Och alla hoppomhöljda foglar sjunga
Ljuskransadt sitt »från Bethlehem till Golgata:»
Så är det i din sång, o eolsharpa,
Der Skandiens himmel svänger kring idén;
Och ännu mer i de kritiker skarpa,
Dem du har frambragt, ädle af Wirsén.
Hvad solglans kring kung Henriks älskogsstunder
Hur skarpt på Strindbergs otukt ned du slår,
Och Ibsen, diktens afgrundsheraska under,
Och Björnson med hans agitatorsfunder
Du drabbar dem — och jag, jag skäms, att du är vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
