Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En festlig stämning låg öfver det hela — hade bara
inte bordet varit der med de tretton kuverten!
Jag slog mig ner i soffan inne i hans arbetsrum, tände
en cigarr och började röka.
Det var ett stort, smakfullt möbleradt rum med tjocka
mattor, tunga, veckrika portiérer och ett par utsökta dukar
af Wahlberg på väggarna. Bokskåpet innehöll gedigna
saker, mest vetenskapliga arbeten. På skrifbordet midt ibland
en massa konstsaker reste sig ett fotografiställ af brons,
som uppbar porträttet af en qvinna — en ung och
mycket vacker qvinna. Jag kunde icke påminna mig ha sett
henne förr. Kortet var taget i Paris — hos van Bosch.
Jag satt just och funderade öfver, hvem det kunde
vara, då Vilhelm Hjort trädde in i rummet.
iNu böija mina gäster komma. Du ska fa se det blir
en utmärkt samling!»
»Hvad blir det för folk, om man får lof att fråga?»
Han såg på mig med en underligt spefull blick.
»Fint folk! — Bara fint folk! Kom nu!»
Han tog min arm, och vi gingo ut i salen.
Jag kunde icke undertrycka ett utrop af förvåning.
Strax innan för dörren, som ledde in från tamburen,
stod en samling högst besynnerliga menniskor — fattiga
stackare, uselt klädda, förfallna och försupna, ännu
skälf-vande af köld och med en tafatthet i blick och åtbörder,
som skar en i hjertat midt i denna gedigna lyx, denna
starka belysning, som ännu mer blottade deras armod.
»Ar det dina gäster, Hjort?»
Han nickade.
»Men ... ?»
»Du menar, att de just inte a särdeles presentabla?
Ack, min vän, skrifver inte evangelisten Lucas: när du gör
middagsmåltid eller nattvard, bjud icke dina vänner eller
dina bröder eller dina fränder eller dina grannar, som rika
äro, utan hällre, då du gör gästabud, kalla de fattiga, sjuka,
halta, blinda. Och salig är du, ty de förmå icke löna dig
igen, men dig varder igen lönt i de rättfärdigas
uppståndelse!»
Ett ögonblick trodde jag han skämtade, men tonfallet
i hans röst, allvaret i hans bleka ansigte, elden — en
underlig, dämpad eld i djupet af hans ögon sade någonting
annat. Men talade han åter igen allvar — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
