Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Käre Vilhelm . . .»
Han hejdade mig med en nervös gest.
»Säg ingenting... du förstår icke detta!»
Nej, sannerligen jag det gjorde, men jag kände mig i
hög grad pinsamt berörd.
Han gick fram mot sina gäster, helsade dem hjertligt
välkomna, tryckte någras händer och bjöd dem med ett
vänligt leende att stiga fram och vara ogenerade.
Motvilligt, vaggande, med hela hjelplösheten hos en
fårskock under trycket af en hund lemnade de sin plats
vid dörren.
Vilhelm sökte muntra upp dem, höja deras mod.
»Om ni inte ha något emot det, gå vi genast till
bords. Efter åt plundra vi granen.»
Ett belåtet, oredigt mummel, en och annan skrapning
af en grof sula mot det bonade golfvet, en och annan tvär,
klumpig bock besvarade hans invit.
Så klappade han muntert i händerna:
»Till bords, till bords!»
Man satte sig så småningom — i regeln med
stolarna långt från bordet, fortfarande med nedslagna,
förvirrade blickar. Jag tog plats till höger om värden, till
ven-ster om honom satt en gammal tiggare, hvit i hufvudet
som en fjällripa om vintern, nästan blind och med sina
kryckor bredvid sig; han började genast att med darrande
händer plocka sönder det fina, mjuka hvetebrödet, innan
han stoppade det i sin tandlösa mun.
Och så bordet rundt de mest pinsamt slöa, pussiga,
vanstälda, utmärglade eller fräcka fysionomier.
Det fans endast en qvinna i hela samlingen — en
försupen käring med rinnande ögon och det gråa, tofviga
håret fallande i testar fram under halsduken, en rutig,
fläckad bomullshalsduk, som hon behöll på hufvudet så länge
supén varade.
Och det var en magnifik supé — en minister skulle
haft heder af den.
Vilhelms egen betjent i frack och hvit halsduk
serverade. Men det måtte ha kostat honom ett oändligt
tålamod och mycken sjelfbeherskning.
Så småningom tinade sällskapet upp; stolarna drogos
närmare bordet, man hängaf sig ostördt, hvar och en för
sig, åt den sällsynta njutning, ett excentriskt infall beredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
