Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag sade henne det aldrig. Men hur många gånger
hade jag icke orden på läpparne under skymningstimmar
efter middagen inne i salongens lugna vrå, under
promenader i Boisy under fiskturer någon stilla sommarqväll på
Seinen mellan strändernas djupa grönska under skyar,
skiftande i rosa och violett Jag sade henne det aldrig, men
jag törstade efter hennes läppars första, skälfvande kyss,
efter att i dessa dunkla, djupa ögon läsa förståelsens
hela salighet, men jag teg... teg och gladde mig endast
åt att vara i hennes närhet, kunna lyssna till hennes mjuka,
klingande skratt, någon gäng, liksom drömmande, fä hålla
denna lilla smala hand i min.
»Min gud, hvad jag älskade...!
»Så en afton — vi hade varit på Français och sett
’Hernani’ och gingo hem tillsammans, arm i arm, tysta och
tankfulla; vårt sällskap kom en smula efter åt — så, utan
att jag frågade, utan att hon svarade, blef det oss klart att
vi älskade hvarandra. Tystnaden var så vältalig; hon
stödde sig litet tyngre än vanligt på min arm; hennes
blick mötte så ofta min och dröjde qvar i den. Jag kände,
att denna qvinna var helt och hållet i mitt våld, att det
endast fordrades, att jag sträckte ut min hand för att taga
det fagraste lifvet ägde. Ofrivilligt, oemotståndligt, ja,
kanske omedvetet uttalade hon mitt namn — det var hela
bekännelsen om hennes kärlek. Och hela mitt svar bestod
i att jag hviskade hennes tillbaka. Det var som hade vi
bytt en kyss i luften, utan att läpparna vidrörde hvarandra.
»Då jag gick till sängs denna natt, önskade jag, att
jag fått somna in för alltid med känslan af denna
outsägliga lycka — dött med denna vidunderliga fröjd i hjertat,
som — tycktes det mig — fylde hela min tillvarelse med
sakta bäfvande, \juf musik.
»Nästa dag gick jag till en ryktbar psykiater, då anstäld
vid hospitalet Sainte Anne. Jag biktade för honom hela
mitt hjerta, redogjorde för gången af denna själssjukdom,
som låg gömd i vår familj likt ett sofvande vilddjur,
färdigt att vakna upp i hvilket ögonblick som helst och
skoningslöst begynna förstörelseverket.
»Läkaren betraktade mig med en blick af djup
sympati.
»Ni älskar denna qvinna?» frågade han lugnt.
»Om jag. älskar henne...!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
