Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inre värme och känsla behöfdes dock för frk. K. bättre
än för mången annan, som nataren förskonat för sådan
glace-timbre. Icke ens den dramatiska verve, som hr Arlberg i brist
på annat förlänat rösten, kom i detta parti till någon användning.
Det var notriktigt, men kallt och enahanda, alltsammans. Och
det gälde Gounods Julia!
Denna Julia, som vi här i Stockholm för icke Bå länge
sadan sett och hört gifven så, att ingen Opera i verlden
samtidigt kunnat uppvisa något liknande!
Också frk. Ek har inlagt betydlig förtjenst i sin
Julia-teckning, särdeles i sitt spel, der efterträdarinnan också mycket
riktigt blir henne långt, långt efter, särdeles i ijerde akten, der
den mimiska enformigheten på det tråkigaste korresponderade
med den stela sången.
Vals-arian kunde gerna nu som i fru Jacobssons tid ha
uteslutits. Denna aria är i sjelfva verket ohyggligt svår, ej blott
i tekniken utan ock i föredraget, der det gäller att ge stycket
poetiskt berättigande. Om man »om gubben Bauck antager att
denna aria ej är en artighet åt madame Carvalho (som kreerade
rolen å Th. Lyrique) utan ett försök af Gounod att ytterligare
förhärliga den fria, af kärleksqval oberörda unga Julia, så måste
arian också gifvas så: d. v. s. med glad, barnslig berusning,
med det unga italienska blodets hela tjusning öfver tillvarons
härlighet, en käck, yrande behagfull lefnadsfröjd. Det vill bär
liksom i Juvelarian mycken konst, ja än mer ett fint poetiskt
sinne och själfull uppfattning till för att icke låta alltsainman*
sjunka ned till en mer eller mindre väl afhasplad vocalise.
Så hände sig med frk. Klemming. Hon framstälde en nng
nordisk demoiselle, som för sin förvånade amma uppsjunger en
rätt väl inlärd lexa från hr Fritz Arlbergs sångskola.
Julia måste visa ej blott känsla och svärmeri utan komma i
extas, och i operans senare del i stark affekt, verklig passion.
Allt detta fick man nu tänka sig. För en Romeo med stor
dramatisk talang, hade denna Julia, man nu fick se, kunnat
verka störande, hur mycket mer för hr Strandberg, Bom dock
bjuder till så godt han kan, utan att det minsta sekunderas af
frk. Klemming. Det är märkvärdigt att hr Strandberg ändå rönt
sådan framgång i sin rol. Ty svalare motpart f8r man leta
efter. För att tala med La duchesse de Réville i »Le monde où
on s’ennuie»: »Rien que l’embrasser, il aurait le nez gelé.»
I afseende på frk. K:s Julia-apparition måste anmärkas att den
har för nordiskt tycke, särdeles är håret hvarken i förg, mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
