- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
99

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och litet eller intet intelligenta och literärt bildade och intresserade.
Om jag ändock icke i detalj ingår på hans roller vid denna första
hufvudstadssejour, beror det på omständigheter af lokal och
temporal natur, men äfven till en del af hänsyn till denne
skådespelares benägenhet att esomoftast förändra uppfattning
och utförande.

Det Lindbergska sällskapets andra hufvudstadssejour föll
vill det synas på det hela taget vida gynsammare ut än den
första. »Hela verlden» var onekligen af ett visst intresse, om
ock å ena sidan stycket oundgängligen måste lida af intrycken
från Galeotto och det å andra sidan var behäftadt med vissa
brister, som alltid måste försvaga intrycket. De komiska
partierna och det löst påhängda strejkmotivet hade fått breda ut
sig alldeles för mycket till förfång för hvad som skulle vara
den egentliga hufvudhandlingen. Mannens karaktär är vida
mindre sympatisk än i Galeotto. I Galeotto sätter han sitt lif
på spel för att rädda sin egen och sin hustrus heder och hans
död blir derigenom tragisk, något som den här icke blir, då
den nu ytterst vållats af en slump, som med hufvudhandlingen
inte har det minsta att skaffa. Hvarjehanda episoder i pjesen 7
stå tämligen oförklarade. Man får aldrig veta anledningen,
hvarför frun i sista akten uppsöker den unge Karl. Mannens
utbrott inför kassören om sin lycka förefaller väl s3kt, likaså
fruns likgiltighet för sin man i slutakten, då skotten höras,
äfvensom nödvändigheten för henne att en stund efteråt gömma
sig i det inre rummet m. m. Den unge mannens slututbrott
kommer så att säga tämligen abrupt fram. I Galeotto vilja de
andra köra bort makan ur huset och drifva ju derigenom
verkligen dem tillsamman, här åter skynda de fram för att lyfta
upp henne som fallit afsvimmad ned till marken, och då börjar
han vefva på sin bekanta straffpredikan öfver skvallret etc. I
denna pjes tyckes för resten deras kärlek börja redan i andra
akten, hvilket icke är fallet i Galeotto, åtminstone hvad makan
angår, som i slutet helt viljelöst kominer att tillhöra den andre.

»Hela verlden» speltes på det hela godt och bra. Särskildt
sista gången gick den med kläm, i synnerhet beträffande hr
Lindberg. Det var ock kring hans lefvande och kraftiga karakteristiska
bild af mannen som hufvudintresset måste samta sig. Fru
Håkansson spelade enkelt, intelligent och naturligt, var vida bättre i denna
roll än i de föregående i höst här sedda; hon var mest
tillfredsställande i första akten. Man skulle vara frestad att förlikna
benne med en marmorbild, ty hon är anstående att åse, men
bon är kall, kylande kall. En och annan förnumstig entusiast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free