Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har proklamerat, att hon vore särskildt i denna roll oupphunnen
i det naturliga talandets konst. Det vore bra sorgligt för vån
teatrar, om det ej funnes några aktriser som talade lika bra
och bättre. Entonighet och kyla kunna väl inte vara några
afundsvärda meriter, och dessa egenskaper äro just utmärkande
för fru H:s sätt att tala. Det fins öfver hennes sägande af en roll
så att säga föga färgnyans, och den mjukhet och värme hon
söker framställa äro af tämligen artificiel beskaffenhet. — Fröken
Rustan gjorde furore i sin roll. Hon är rätt rolig, men det
är med hennes komik som med vissa humoristers, att den bör
njutas i små portioner, ty man kan den snart. Hos henne
ligger den egentligen i organens beskaffenhet och ett visst tempo,
hvarmed hon framsäger sina ord. Hr Svennberg var äfven nu
mycket vacker och ståtlig, men hans skådespelareingenium
förefaller vara af något indolent natur. Det behöfdes locka fram
gnistor ur honom. Hr Eliasson var rolig och gjorde en god typ.
Lindbergska sällskapet ledes tydligen med energi, arbets
lust och omtanke. Med sådana egenskaper kan det ock göras
något, äfven om de speciella skådespelarekrafterna ej skulle
vara af ovanligare beskaffenhet, medan åter der ledningen är
slapp och det arbetas planlöst och nonchalant, äfven med talanger
föga uträttas och föryngringens och lifskraftens gnista saknas.
* *
♦
Den gamla romantiken är visserligen död med föga utsigt
till återuppståndelse, men det hindrar ej att det någon gång
kan kännas som en ingalunda obehaglig omväxling att på teatern
åse alster från den smakriktningen, så snart de förskrifva
sig från någon verklig talang, Och att det är fläkt och
spänning i den äldre Damas’ »Henrik III och hans hof», som
Svenska teatern nyligen upptagit, kan ej gärna förnekas trots
dess som det tyckes något abrupta afslutning. Hade det
kommit upp på en annan tid, skulle det antagligen kunnat bli en
re-pertoarpjes. Uppsättningen var omsorgsfull och behöfde visst icke
jämförelsen med Dramatiska teaterns tämligen enkla uppsättning
af »Mycket väsen etc.» för att förtjena namn af praktfull och
glänsande. Spelet var jämt och vårdadt. Främst stodo väl i
det hänseendet hrr Olsson och Ranft och fröken Lundqvist.
Denna gång hade hr Olsson ryckt verkligen upp sig och den
bild han gaf af den förvekligade konungen var utarbetad,
träffande och intressant Hr Lundberg hade mycken kraft och
fart i sitt spel, och det är ju en god sak, men åtbörderna
voro i behof af omvårdnad och hans patos ljöd något för
tomt bullrande. Något beror väl detta senare derpå, att han —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
