- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
119

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan jag inte få något besked om, hur den nya generationen
tanker och känner?

Så har jag också läst hr Nordensvan, men jag märker,
att jag just inte kommer i håg mycket af honom. . Hanflär
flitig medarbetare i Aftonbladet och således goodtemplare

— det var, om jag ej missminner mig, äfven det intryck
jag fick af hans bok om en prest, som hade för stora
skulder och fuskade litet med kyrkokassan — titeln har jag
verkligen glömt. Goodtemplarismen är ju nog något
modernt, som vi gamla inte ha mycket sinne för, men annars
var det säkert ingenting nytt i herr Nordensvans bok heller.

Herr Hansson hade skrifvit en bok, som hade hvad vi
förr i verlden brukade kalla en läcker titel, Sensitiva
amo-rosa. Utom den lilla märkvärdigheten att i mitt Aftonblad
ha framkallat det dummaste jag under min långa lefnad sett
i recensionsväg, var den på sätt och viss intressant. Den
erinrade mig nemligen om några tyska böcker, som i min
uogdom väckte mycket uppseende och deri det predikades
konsten för konstens skull med en ytterlighet, som jag sedan
knappast sett. Författaren tyckes föreställa sig
civilisationens blomma öfvergången till en öfvermognad frukt. Det
är som om han ingenting längre trodde på bland menniskorna,
endast på ett oblidt öde, som gör dem allt olyckligare, ntan
att de ha någon skuld deri, ja nästan utan att de ha nog
energi för att ens önska något bättre. Sjuklig öfverförfining
är det intryck han qvarlemnar. Skulle det vara den nya
tidens prägel? Det är väl dock endast ett individueit, icke
något för generationen i allmänhet kännetecknande drag.

* *

*



Af de små anmärkningar jag nu djerfts framställa skulle
framgå, att »det unga Sverige», som desse herrar och män
stundom kallats, icke äro unga alls: ingen af dem har
tillräckligt blick eller intresse för det som karaktiserar deras
samtid, sin egen generations fysionomi känna de ej. Och
dock borde de veta, att det allena är såsom skildrare af
just denna generation de betyda något. De tro ju sjelfva,
att en roman är ett stycke verklighet, omsatt i diktens form:
och den enda verklighet, som de kunna känna ordentligt;
de enda menniskor, om hvilkas inre lif de kunde lära oss
äldre eller en kommande tid något; de former, i hvilka lif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free