Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dansen. Hvem kan derför undra öfver att detta
öfver-drifna nit hos ungdomen framalstrar löje, men ock dermed
ökad tro på egen förträfflighet och — sorgligt att saga —
styrkt misstroende till de goda åsigter, för hvilka hr
Wir-sén dymedelst dokumenterar sig vara en af lutter välmening
oskicklig banér-förare?
De konservativa åsigterna äro för goda att utsättas för
hån och spe. Smärtsamt är att se hur en som lifligt deraf
besjälas likväl i fåvitsko löper åstad och gifver dem
bespottarena till pris. Hvad är nu detta att skrifva i slik
suverän ton som att vi ännu ej tåla dylika böckers
utgif-vande, vi afråda bestämdt (hvi ej förbjuda?) förf. från slik
sysselsättning o. s. v.? Ar icke detta att göra sig löjlig
och — ännu värre — göra sin rättvisa sak förhatligt ridikyl ?
Ej heller ger det önskad prestige att låga upp hvar
gång ens egen lilla fåfanga angripes. Om jag i en roman
får se mina dikter förlöjligade, bör icke det afhålla mig från
bokens bedömande långt hellre än att ytterligare gripa till
skarpare tuktoris, indirekt jemföra mig med Geijer eller
Tegnér och sedan agan är absolverad säga: »man bär det
liksom G. ooh T. med jemnmod, men aktar ej derpå» o. s. v.
Är det icke contradictio detta, contradictio in moao et in re?
Och hur det gifver lastarenom rum! Ack!
Icke heller må man behandla literära kapaciteter som
t. ex. hr Björnson med en maliciös ironi, under hvilken en
viss lönlig jalousie de métier icke kan hindras sticka fram
och förtaga auktors bevisföring, omdömen m. m.
opartiskhetens vigör.
Mina åsigter sammanfalla ej t. ex. med hr Björnsons.
Eger jag derför rätt att afspisa hans med öfvertygelsens
hela värme, med ett rikt hjertas hela pondus framkastade
idéer, med ett i retlig kammar-nervös ton hållet förlöjligande?
Hur kunna då begära aktning för mina åsigter?
Ar det icke skäl att mer söka intränga och förstå
skaldens arbeten, som Björnsons eller Ibsens, än att förolämpa en
publik som hr Wirsén det gjort med att draga fram små
obskyra arbeten, om hvilka ingen menniska hade eller
be-höfde ha en aning. Denna gamla »moster», som hr Wirsén
en gång afspisade med råd att »vända åter till köksspisen«,
eller denne unge novellist, hvars arbete för lång tid sedan
lidit förtjent skeppsbrott på kritikens haf, men nu skall
dragas fram undan glömskans dam som skottafla för hr Wir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
