- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
130

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

begrafven for många år sedan, nu är man fri, kan lefva som
en täckes, nu skall man njuta lifsglädjen, ut i lifvets
vimmel att fröjdas öfver denna jord, som är allt. Men glädjen
vill ej infinna sig. Midt i verldsbullret höres stilla och
högtidlig återklangen från koralens djupa stämma:

Han tårar falla skall som vi,

Förstå vår nöd och stå oss bi
Med kraften af sin Anda;

Förkunna oss sin Faders råd
Och sötman af en evig nåd
I sorgek al ken blanda.

Strida, lida dödens Braärta
Att vart bjerta frid må vinna
Och en öppen himmel finna.

Och det skulle ingen resonnans-botten finnas för toner 90m

dessa?

Må man betänka sig två gånger innan man afgör den
saken och framförallt må man icke förstöra Andens verk
genom oandeligt fjesk, eller allraminst med kylande hårdhet,
en frukt af träldom under lagen!

Dessutom må man till sist ej glömma att man är i en
mäktig Herres tjenst, hans, som leder menskohjertan som
vattubäckar. Må man akta sig att i brådstörtad nitälskan
gå Honom i förväg och må man lita på Honom, såsom den
der kan utföra det Må man ej ställa sig i vägen för den
stund, då Herren sjelf kommer till det unga menskohjertat
och bevisar att han lefver. Yttre bevis duga här till intet,
andras ord, om än som hr Wirséus aldrig så vältaliga, äro
fåfanga, derest ej känslan af att Gud lefver blomstrar upp,
en skön lilja lik i det unga hjertats jordmon, och till sist
bringar det till fritänkarens kända bön: »Gud, om du fins,
i himlen, om det är någon, hjelp mig, om du kan. Amen.»

Och nu tror jag mig ha visat att en literaturdomare
som hr Wirsén ej har det minsta inflytande på literaturens
utveckling och beskaffenhet i sitt land och att hans
verksamhet länder till ingen nytta, minst till Guds rikes, ehura
den ger sig sken deraf.

Dermed har jag ej sagt att ej hr Wirsén har gafvor
att under andra förutsättningar verka godt i eminentare grad
an de flesta. Godt om så vore, godt om så blefve och
önskar jag dertill hr Wirsén Guds upplysande nåd i allt rikare
och rikare mått.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free