Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ridderstadisk idé som den kunde vara. Han har den olyckan
att i sin närhet icke ha n&gon som bryr sig om hans
verksamhet. Han är säledes ensam med sina idéer och sina
förhoppningar. Med mig umgås han icke — han har ännu aldrig
varit inom min dörr, deremofc vågar jag gå in i »lejonkulan»
som jag kallar hans skrifrum. Ibland är han vänlig och då
blir jag qvar en stund, men ibland är han arg och blir ovettig,
för hvad vet han lika litet som någonsin jag. En del förargelser
har han som publicist och en annan del är hans ena ben, som
har sårnader och åderbråck. Med bägge qvacksalfvar han på
egen hand med lika liten framgång. Han är då förgrymmad
och rusar på blindvis, men ångrar sig. Det är ej ondt med
mannen, blott man qvittar hans fel med att minnas sina egna.
— Detta är fallet med de flesta man råkar här i lifvet Vi
äro alla »bälgtrampare inför Vår Herre», sade denne kyrkans
tjenare till presten. Detta om Rdd.
»De literatörer» ha alla en förestående eller hunnen punkt
då de begripa att de äro glömda. Detta kännes hårdt för
många, men är ändå ej annat än den alldagliga företeelsen att
spår i den våta sanden sköljas bort af vågsqvalpet. Det är
detta Rdd. och andra icke kunna begripa och detta smärtar
dem. De kalla det »orättvisa» — det, som blott är en allmän
regel. De hafva hoppats för mycket och derför känna de djupt
att de verkat för litet. Atterbom hade samma skoskaf.
Sjelfva Bismarck får erfara regelns giltighet, liksom före
honom mången stor man, hvars odödliga namn sammankrymper
till eller blott efterlemnar en fläck i historien.
Men sidan är slut. Detta var syftet med hela detta bref.
Fyra sidor skulle du ha — jag har skrifvit fyra sidor, jag har
vunnit mitt ändamål, jag har lyckats.
Linköping d. 22/12 77.
Tack för din Linné. — — Våra stora namn framstå för
vår inbillning som blotta dimgestalter utan någon begränsad
form; de blifva slutligen endast ljud — ekon, som förlorat sin
kropp. Du har på sätt och vis återväckt Linné ifrån de döda,
halfförgudade till en verklig menniska.
För att visa att jag redan förut något kände honom och
»Moraean» skall jag berätta dig något från min egen ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
