Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kylerade pâ Mozart, specielt den första duetten är ett
Mozartia-num utan fråga. Men — lian egde ej Mozarts midt uppe
i snilleglöden nyktra och harmoniska blick för
ingrediensernas inbördes förhållanden, för det helas effektfulla kraft
genom mångfaldernas fint beräknade afvägning. Symfonikern
rusade bort med opera-kompositören och — lemnade efter
sig mästerverk i symfonisk stil, alla sångare till bitter
för-tviflan, enär det ju är så illa stäldt, att de ej som
Beethoven pretenderar hafva flöjter, klarinetter, fagotter och basuner
i sina strupar utan olyckligtvis blott menskoröster. Af
dessa fordrar B. detsamma som af den melodiförande stämman
i ett symfoni-andante. Grétry belackade Mozart för att ha
stält piedestalen å scenen, statyn i orkestern, hvad skulle
kompositören till Richard Coeur de Lion hafva sagt om
denna tolkning af Bouillys »Léonore ou L’amour conjagale?»
Han skulle kanske ha föredragit landsmannen Gaveaux1
musik till samma ämne, sparfvens framför näktergalens.
Detta var åtminstone fallet med »Fidelio3> första publik, de
franska officerarne, som kanske hört Gaveaux’ opera å Opera
— Comique 1798.
Icke heller vår publik har stort sinne för »Fidelio».
Första representationen gafs visserligen för god t hus, men
första raden var tom, besatt af fribiljetter. Andra repr.?
abbonnementsdag, »då man är pin piskad dit», som en
abbo-nent sade, hade abbonenterna godt utrymme.
Musikvännerna quand même äro också lätträknade i Stockholm, der
hvarenda menska är så musikalisk. Nåja, det måste så vara.
»Fidelio» fordrar mycket hos åhörarne också. Den fordrar
att man skall taga sakerna som de äro, d. v. s. operan som
operasymfoni. Hvilka skönheter upptäcker man då ej deri,
eller rättare hvilken skönhet.
Det är ju sant att vissa delar synas något mödosamt
ävägabragta, alldeles som nutidens kapellmästarmusik, med
den skilnad likväl att här heter kapellmästaren Beethoven.
Sökte han, så fann han ock. Och hvilka skatter!
Det fins ett nummer i Fidelio, som står utan like i
operaliteraturen, det är qvartetten, der äfven operaformens
fordringar äro relativt iakttagna. Men andan, hjertat i denna
komposition! I en brännspegel sammanförda känslor af
lågande hat, vänlig medömkan, ångestfull kärlek, stolt
resignation till dess kompositionen flammar upp till en eld, som
lyser förklarande öfver hela den dramatiska och musikaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
