Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komplimentera frk. Klemming, gom alls icke misslyckades
med denna svåra aria, af det enkla skäl att arian — uteblef.
I öfrigt tedde sig frk. Klemming såsom häradglödande
spanjorska väl lik en litet stött och surmulen svenska. Den
nordiska köld, som ligger ej mindre öfver stämma än person,
måste tina upp, försåvidt frk. K:s spaniorskor och italienskor
ej skola förefalla lokaliserade, hvilket ju är ett stort fel, då
operorna endast äro öfversatta. Donna Anna är ju icke
någon fröken Adelstjerna, hvars far, landshöfdingen, blifvit
ihjelstucken af residensstadens Don Juan, husarlöjtnanten
(och ridläraren) Sabelskramla.
Frk. Klemming förefaller vara en ung reflekterande
sångerska. Men detta reflekterande syns för mycket i hennes
ögon, som äro ett par reflexionsspeglar af ny modell. Så
t. ex. i en kärleksduett när frk. K. ser på sin motpart, säga
hennes ögon visst icke: »jag älskar dig» eller »ack, älska
mig» — utan: »jag undrar just hur vår ensemble skall ga
i dag» dier — »nu slarfvar hr X. med en sextondel igen»
— eller »hur skall jag nu fä min höga ton i tid» o. s. v.
Dessa reflexioner äro frk. K:s enskilda egendom och
ingen direktion eller publik i verlden kan våga förbjuda
dem. Hvad man önskar är också blott att dessa lofliga
tankar ej synas för mycket hos lilla 14:åriga Julia, som än
ej hunnit med nagra sånglektioner, eller lilla Gretchen, som
ej haft råd — allraminst för hr Arlberg.
En af hr Strandbergs triumfer är nu som torr
G-dur-arian i Ottavios parti. Måhända litet mer expression dock
ej skulle skada, så som en mycket högt stäld sångare i vårt
land brukar föredraga denna underljufva tondikt. I partiets
utförande för öfrigt märktes intresse och lif, som man förut
fatt sakna. Hr Strandberg börjar qvickna vid äfven i Don
Ottavio, en mindre lifvande rol, som man vet.
Hr Nygren var ej oäfven som Leporello, ehuru den
spanske betjentens slughet och elegans ej riktigt förraärktes
i denna robusta, något för trygga framställning.
Katalog-arian är ännu hr N. öfvermäktig, hvilket ju ej är att undra
på, när man erinrar sig denna arias svårigheter så i ett som
annat. Pultronarian kom ej heller till sin rätt, hr N. var
for trygg och »säker» äfven der. Rösten lämpar sig bättre
for tragiska partier och besitter ej ännu den nödiga
färgblandning, som här kräfves. En buffo bör vara mästare i
parlando ocb äfvenledes ega en tungteknik af prima sort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
