Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade våra skäl att ej infinna oss på Operan förrän
vi antogo att Radames’ kärlekssång var öfverstånden, hvadan
vi omöjligt kunna säga hur hr Brun sjöng den. Men det
kunna vi tala om, att hr B. denna afton bjöd på en vacker
ton, näst sista f:et i slut-duetten. Annars skrälde det som
vanligt. Spelet hade i 3:dje aktens slut en verkligen präktig
point, det hesa vrålandet var der t. o. m. på sin plats och
frasen »O ve, vanärad är jag», framsjöngs med gripande
smärta, hur mindre vackra än tonerna i sig sjelfva som
vanligt voro. I det yttre var hr B. ypperlig, särdeles som
triumfator i sitt regnbågsharnesk, men mot gestikulationen
måste anmärkas att hr B. mer än andra operasångare äflas
att oupphörligt visa publiken att han har fem finger på
hvar hand.
Hvar ha vi i denna opera hr Nygren? Jo se der, som
Ofverstepresten. Förra gången jag såg’ honom var han
rofvare. Mycket bra som prest, hvilket hedrar hr Nygrens
moral, konst och allt möjligt.
Af de öfriga medverkande nämner jag hr Malmsjö,
som tog sig utmärkt bra ut i egyptisk kostym. Denne unge
roan skulle vara en utmärkt jeune premier i barytonfacket,
om han egde någon — baryton.
Mindre bra tyckte jag om de tvenne lindrigt blankade
stöflar med åtföljande byxben, som höllo till i första kulissen.
Då är det nästan trefligare se en ung rask brandsoldat, som
man ibland får se der. Särdeles i operorna Mignon,
Profeten och andra der elden är lös är denne unge man ganska
välkommen för ögat, men stöflarne och benen, civila som de
ärof kunna gerna gå sin väg. En kormästarpinne, som
stundom spökar på samma ställe, vore obehöflig om
kapell-mästarne satte högre upp i vädret, ty sitta skola de nu och
i all evighet På tal om orkestern måste det anmärkas att
den — spelade för sakta marschen. Kan ej större styrka
åstadkommas, så bör starkt diminuendo arrangeras straxt
fore ass-durmotivets vexling i h-dur, ty annat än i fortissimo
gor ej denna djerfva vändning beräknad verkan.
Denna marsch hör till operans praktsaker. Utförd af
stora militärorkestrar verkar den formligt elektriserande.
Äjen ett präktigt nummer är också Ess-durfinalen. Verdi
har der, som han ofta giort, tagit Meyerbeer till förebild,
och sämre mönster för finalgruppering kan man taga. På
Vr Dagm» Krönika IX. 2. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
