Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De följande dagame kommo med lif och rörelse.
Flyglarae skulle iordningställas, stallarna delvis utrymmas,
allting skuras, fejas och putsas. Och dagen i ända slagtade,
bakade och gräddade man. Från Stockholm kommo ändlösa
sändningar läckerheter, cigarrer och viner; det såg ut som ville
grefven bereda de på fältmanövern stadda trupperna ett svenskt
Capua, som icke stod det gammalitalienska efter. Räflinge
skulle komma att göra heder af sig.
En regnig och kulen morgon vaknade grefvinnan Zoé vid
en häftig kanonad. Den ljöd ännu långt aflägsen — som en
dof åska — men tycktes närma sig efter hand.
Hon slöt ögonen och lyssnade.
Hennes lifliga fantasi trollade fram den ena bataljscenen
efter den andra; hon såg skytteliniema utveckla sig på falten,
batterierna köra upp på kullarnes krön, såg lifgardet till häst
i sina ljusblåa uniformer och blänkande pickelhufvor jaga fram
för lösa tyglar med sablama i högsta hugg. Och der hon
låg i sin mjuka, varma bädd, höljd af ett dunlätt, gult
sidentäcke, kom det öfver henne en vild längtan att stiga upp, låta
sadla Arabelle och kasta sig midt in i det stormande vimlet.
De sista dagarne hade bragt en nervös oro in i hennes själ,
och hon kände ett oemotståndligt behof att få den stillad.
Hon kunde inte glömma den der lilla scenen vid
frukostbordet. Den var ju i och för sig sjelf alldeles för obetydlig
att lägga på minnet, men den hade låtit henne ana att hennes
äktenskap, som under dessa tvänne år flutit lugnt och stilla
som en djup och klar å, nu skulle få en annan riktning.
Gref-vens plötsligt frambrytande passion hade kommit henne att
frukta detta. Hon hade i hans tonfall, i hans blick fått en
påminnelse om, att hon en dag skulle nödgas inlösa den vexel
hon i äktenskapet gifvit sin herre och man. Hon hade varit
beredd dertill, när hon gaf honom sitt ja — hon skulle till
och med icke funnit offret allt för hårdt, om han kräft det
som en pligt af henne genast. Men nu — nu sedan hon
under ett par år gått och invaggat sig i den tron att deras
samlif skulle fortgå som det börjat i lidelsefri och trygg
vänskap — nu kunde hon icke låta bli att förskräckas vid tanken
att allt detta skulle sköflas, brytas ned för att förvandlas i —
hon kunde icke finna rätta ordet. Grefven hade under dessa
år mera varit som en far för henne, och hon hade omfattat
honom med en dotters hela varma tillgifvenhet — skulle nu
fadern bli sin dotters älskare eller____Hon kunde i förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
