- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
206

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att förfat’ jM1 1 -1 koar sinne iör ryt-

han helt och hållet ha missförstått formens betydelse vid
konstnärlig produktion. Han har klart för sig, att det
skall låta naturligt och förefalla att vara

Men hur ett sådant resultat skall uppnås, derom har
han tydligen en felaktig föreställning. Gode herr Ring,
det är ej nog att bara doppa pennan i bläckhornet och låta
det rinna — på det sättet skapas dumma rimsmiderier men
aldrig en konstnärlig dikt. Man får det ej att låta så der
flyktigt nedkastadt utan mycket arbete, mycket omsorgsfull
filning. Men det är ej alla, som kunna mejsla ut formen
till klarhet och välljud, ty dertill fordras särskilda anlag.
Har man ej dessa anlag, gör man bäst i att lägga bort
pennan. Hvad skall det tjena till att ge ut dikter, hvilkas
enda värde är att de kunna användas som profstycken pa
hur vers icke skall skrifvas. Någon ursäkt ligger ej i den
franka bekännelsen:

Nej, herr Ring sjunger verkligen ej efter andras lagar.
Han begår grofva fel mot modersmålet. Han använde
konjunktionen »förr’n» i stället för prepositionen »före»,
hvarigenom en hel strof blir meningslös, och han blandar ihop
»humlen», som är en växt, med »humlan», som är en insekt
Han har ibland rätt lustiga dubbeltydigheter, såsom nar
han i en vårsång anmärker, att »då lösas dikets renar.»

Det första man borde kunna begära af en svensk skald,
är väl, att han skrifver korrekt svenska. Felar han i det
stycket, kan endast en mycket rik poetisk begåfning
forsvara hans uppträdande. Hur är det med herr Ring i det
fallet? Kanske han kan bjuda på vackra och slående
naturiakttagelser? Låt oss se efter!

På hafvet heter en symbolisk dikt, i hvilken herr Ring
anger sin plats i samtiden. Han sjunger:

mens skönhet

I allmänhet synes

». . ledigt kastadt ner
lik-Som just ur pennan flutet.»

»Jag sjunger en stump, som jag tycker bast,
Och ej efter andras lagar.»

»Jag står längst framme i foren,
Der svallet brusar som mest,

Jag lyssnar, jag just som hör en

trng ajrooucu, jag judi» duui uui

S&ng som vid jublande fest.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free