- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
229

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att ligga osåld i ladan, så länge ej hans nådige herre hunnit
afyttra sin. Bondens säd fick ej malas, hans bröd ej bakas,
hans vin ej pressas annat än i godsherrens kvarn, bakugn
eller vinpress, som voro bortforpaktade och gemenligen i ett
ytterst erbarmligt skick, och mot att bonden delade med
sig en sextondel Antalet kreatur bestämdes af godsherren,
fördes de på landsvägen till slott, måste en särskild afgift
betalas, slagtades de, skulle det ske i godsets slagtbod, mot
ny dryg afgift förstås. Upptagandet af en ny brunn var
också belagdt med afgift.

Gifte feodalherren bort sin dotter eller såg sin familj
förökad, genast hade bonden att med pengar visa sina
underdåniga sympatier, likaså vid märkligare tider af året.

Under allt detta höll kyrkan sig påpassligt framme.
Af skörden togo kyrkoherden och biskopen hvar sjunde
kärfve och dessutom tionde af lin och hampa, grönsaker,
frukter och husdjur. Genom det stora nit, kyrkan i detta
frånseende utvecklade, lyckades densamma drifva upp
för-vårfskällorna så pass, att hvad den tog for sig ensam
belöpte sig ungefar till hälften af hvad konungen kunde kapa
åt sig. De individer af bondeslägt, som ödet låtit födas på
kyrkogodsen, inneslöt kyrkan så omsorgsfullt i sitt hägn,
att de för hela lifvet kände sig föranlåtna att stanna kvar
på samma torfva, och då kyrkan drog försorg om att, när
hungern var för svår, hindra de nyttiga lastdragarne från
att precis dö af svält, var det ändamålsenligast att de ej
egde något och att hvad de förtjenade hemföll efter döden
till deras ömma moder, kyrkan.

Den must och de penningtillgångar, feodalherren och
kyrkan icke genom dessa eller andra här onämda utvägar
förmådde taga ifråu bonden, sökte staten samvetsgrant
åtkomma, och det lyckades ganska bra, desto mer som de
skattebördor, adeln och kyrkan egentligen skulle dela, af
lem flyttades öfver på de andra. Medlen voro förnämligast
¡katter och krigstjenst, förutom hondens hofveriskyldighet till
itaten att ensam underhålla de allmänna vägarne, fullgöra
nkvarteringsskyldigheten af de tågande trupperna och
beordrandet af deras tross etc.

Den älsta af alla skatter benämdes la Taille, den utgick
somliga provinser i form af skatt på jorden, i andra på
len lösa förmögenheten, och de högsta normerna för
skatt-Iggandet voro godtvcket och begäret att suga ut det mesta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free