Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kända under det betecknande namnet »källarråttor»,
förtecknade vinet, konfiskerade hvad ej var anmäldt, beskattade
hvad som öfversteg det lilla för den eena förbrukningen
tillåtna kvantiteten. Denna vara kunde i likhet med andra icke
foras ett steg, utan att köpa tillstånd, utan att betala. När den
fördes in eller ut ur en stad eller provins, på vägar, öfver broar,
in i värdshus och källare, öfverallt och alltid, om än
benämningen på afgifterna varierade, en sak var dock gifven: fram
med pengar. Följden blef ock, att tusentals tunnland, som
fordom gifvit rika vinskördar, fingo ligga öde. Samma
skada som dessa och liknande pålagor, handelsmonopol,
skran-kor och förbud mot fri handel gjorde för den inhemsKa
omsättningen, gjorde tullarne för den utlandska; de åstadkommo att
Frankrike ej hade någon marknad för sin spanmål, vin och
manufakturer i utlandet; de främmande köpmänneu köpte
annorstädes hvad de i Frankrike endast mot de mest
upp-skrufvade priser kunde erhålla.
Det svåraste, mest raffinerade förtryck och de mest
himmelskriande missbruk var det dock måhända saltskatten
förbehållet att framkalla. I de provinser, der inga saliner funnos, var
skatten störst. Hvarje person öfver sju år måste årligen
inköpa till ett bestämdt högt pris en viss kvantitet, som
dock endast fick användas till matlagning och bordet; till
insaltning måste extra salt inköpas. I provinser med
saliner var saltet dock billigare, men der åter gälde för att
förekomma smuggling till andra orter förbud att köpa mer
än ett visst kvantum. Samma kvantitet salt, som t. ex. i
Artois kostade 4 livres, kunde således i Amiens kosta 62.
I kustprovinserna var det förbjudet att hemta vatten ur
hafvet; det kunde ju bli salt deraf! I Provences kantoner,
der det fans naturligt salt, måste öfverskottet förstöras för
hvart år.
För att förekomma saltsmugglingar och brott mot
bestämmelserna angående saltskatten var en hel armé af flera
och tjugutusen personer nödvändig och stränga straff hotade.
Medborgarnes hus voro hvar stund som helst utsatta för
visita-tioner af brutala och föraktliga agenter, tallösa arresteringar
egde rum af män, kvinnor och barn, fängelserna öfverfyldes af
fångar, hvilka hoppackade som de der voro lätt blefvo ett byte
för 8mittosamma sjukdomar; domstolarne, som voro aflönade af
förpaktareskrået, falde sina domar på vittnesmål af agenterna,
som delade bytet, och skickade årligen mellan 300—500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
