Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tubbningsförsök. Nu utfördes fangarne till Magdeburg, i
hvars ohyggliga undeijordiska fängelsehål de måste tillbringa
ett helt ar. I maj 1794 affordes Lafayette till Neissei
Schle-sien; Alexander Larneth blef deremot nu frigifven.
Med förflyttningen till Neisse inleddes Lafayettes
ut-lemning till Österrike, der han skulle röna den hårdaste
behandlingen. AffÖrd dit, inspärrades han i en af de
af-skyvärdaste fängelsehålorna i Olmiitz. Vid inträdet
förklarades för honom uttryckligt, att han aldrig mer skulle
fa höra något från sin familj och den yttre verlden, ja att
han ej längre egde qvar sitt namn, utan hädanefter blott
betecknades med ett nummer. Fångens helsa, som redan i
Wesel blifvit hårdt medtagen, tycktes alldeles brytas genom
den osunda luften, den usla födan och den råa
behandlingen i denna fasan6 boning; med knapp nöd fick han
slutligen under bevakning af två vaktkarlar företaga en liten
promenadfard i friska luften. En amerikansk resande, i hvars
fädernehem Lafayette bott, gjorde ett försök att befria
honom, men misslyckades, och fangens behandling blef sedan
ännu värre. Då anlände i sept. 1795 hans ädla maka,
hvilken under skräckregeringens tid släpats från det ena
franska fängelset till det andra och slutligen efter Robespierres
fall blifvit frigifven. Hon fick audiens hos kejsar Frans och
anhöll att få dela sin makes fängelse. Denna anhållan
beviljades, men då hon nu vågade gå ett steg ännu längre
och bönföll om den fångnes frigifvande, svarade kejsaren
med iskallt hån: »Det bästa är, att ni vidhåller ert första
beslut; det skulle jag också hafva gjort, om jag varit i ert
ställe.» Sålunda fick Lafayette helt oväntadt återse sin
maka, men deraf blef ringa tröst att hemta. Den svaga
qvinnan kunde ej uthärda i det stinkande fangelsehålet, utan
insjuknade. Hon anhöll då hos kejsaren om tillåtelse att
få vistas åtta dagar i Wien för att der rådfråga en läkare.
Svaret blef afslående. Hon fick väl frihet att afresa från
Olmiitz, men med detsamma måste hon också ofördröjligen
lemna de österrikiska staterna och aldrig mera dit
återvända. Med detta grymma alternativ för ögonen tvekade
hon dock ej i valet; hon qvarstannade i Olmiitz.
Förgäfves sökte man emellertid bringa Lafayettes namn
i glömska. Det fick en högre glans genom martyrglorian.
Den ädle Washington, i hvars hus fångens son Georg fatt
ett faderligt mottagande, sökte både i Berlin och i Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
