Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På aftonen ankom Napoleons bror Lucien, hvilken
åtagit sig att med sin vältalighet inverka på de deputerade;
han uppfordrade kammaren att icke sätta nationens ära pa
spel genom bristande trohet mot kejsaren. Då reste sig
Lafayette och utropade: »Hvem vågar anklaga franska
nationen for bristande trohet, mot kejsaren? Genom Egyptens
sandöknar och Rysslands slätter, öfver 50 slagfält har denna
nation följt honom troget och det är derför som vi nu
begråta tre millioner döda fransmän!» Dessa ord gjorde en
sådan verkan, att Lucien återtog sin plats, utan att få sitt
tillämnade tal afslutadt. En komité, af hvilken Lafayette blef
medlem, utsågs for att äfverlägga med ministerrådet; på hans
förslag afsändes en deputation för att begära kejsarens
tron-afsägelse. Morgonen derpå, den 22 juni, blef också nämnda
afsägelse gjord. Nu uppdrogs åt Lafayette och Benjamin
Constant jämte fyra andra att begifva sig till de allierade
monarkernas högqvarter för att der underhandla. Genom
Englands sändebud meddelades till Lafayette de allierades
fordran, att Napoleon skulle till dem utlemnas. »Huru, min
herre», svarade Lafayette, »kan ni meddela något sådant till
den, som varit fånge i Olmiitz!* Vid sin återkomst fann
han redan Paris i de allierades våld. Ett par dagar der*
efter stängdes deputerade kammarens dörrar och sattes
under bevakning af preussiska , soldater. Genom Lafayettes
bedrifvande samlades en del af kammarens ledamöter hos
Lanjuinais, den från skräckdagarne välbekante girondisten,
och der uppsattes en protest, hvarefter ledamöterna i
stillhet åtskildes. Lafaytte drog sig återigen med brutua
illusioner undan till Lagrange.
Först år 1819 inträdde han åter som medlem af
deputerade kammaren och framstod då som en af den liberala
oppositionens förnämste målsmän. Med ungdomlig värme
bekämpade han då regeringens reaktionära strafvanden: han
fordrade en oförfalskad jury, de landsförvistes återkallande
och återupprättandet af ett nationalgarde; följande år var
han jämte Lanjuinais en af den hotade pressfri hetens mak*
tigaste försvarare. Lika kraftigt uppträdde lian 1823 mot
franska regeringens snöpliga intervention till formon for
Ferdinand Vll:s reaktionära tyranni i Spanien. Genom en
af vederbörande ledd intrig låg han under vid det
påföljande valet och var sålunda återigen utestängd fr&n den
politiska vädjobanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
