Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne och kardinal Rohan i den vidunderliga
halsbands-historien.
Lamar ti ne porträtterar henne i sin berömda
Girondi-sternas historia sålunda. Hon var reslig, högväxt, smärt.
Hennes hals, som fritt uppsteg från skuldrorna, antog alla
de sköna böjningar, som gifva åtbörderna det egentliga
uttrycket. Man anade qvinnan hos drottningen, hjertats
ömhet under majestätet. Hennes cendréblonda hår var långt
och silkeslent. Hennes höga och något kullriga panna
förenade sig med tinningarne genom den fina båglinie, som
åt detta tankens säte förlänar hos qvinnan ett uttryck af
älsklighet och finkänslighet. Ögonen hade en klarblå farg,
som påminde om nordens himmel eller Donaus böljor.
Örnnäsan med de öppna, lindrigt svällande näsborrarne vittnade
om sprittande sinnesrörelser och mod. Munuen var stor
med bländhvita tänder och habsburgska, d. v. s. framskjutna
och tvärt afskurna läppar. Hennes småleende var
tankfullt, intelligent. Och öfver dessa drag låg den obeskrifliga
glans, som strömmar från blicken, från anletets skuggor
och dagrar och insveper det hela i ett nät af strålar, likt den
varma, glänsande Ijusdunst, hvari de af solen upplysta
föremålen simma, med ett ord det högsta hos skönheten:
idealiteten, som gör henne på en gång lefvande förklarad och
jordiskt lockande.
Ställa vi oss framför Wertmiillers bild, erhålla vi ett
något olika intryck. Hos den ståtliga figuren med den
väldiga cheveluren framträder någonting öfvervägande
ma-terielt och sinligt i de mättade formerna, de stora
ögon-bågarne, de breda läpparne. Den glänsande blicken, det
talande småleendet uttrycka mindre finkänslighet än
njutningslystnad, mindre tankfullhet än sjelfbelåtenhet. Örnnäsan är
mera svällande köttig än ädelt djerf.
Första gången Marie Antoinette framträder inom
historiens skarpa ljusring, spelar hon med i en scen, full af
tjusande behag. Det var år 1762, då tonkonstens
underbarn, Wolfgang Mozart, första gången besökte Wien. Maria
Teresia och hela hennes familj voro musikaliska. Hennes far,
kejsar Karl VI, spelade så skickligt klavér, att
hofkapell-mästaren Fux trohjertadt försäkrade honom: »Ers majestät
kan i sanning fylla min plats som kapellmästare*, hvartill
kejsaren svarade: »Jag tackar honom, min käre
kapellmästare Fux, men jag är belåten med den plats jag redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
