- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
259

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då han satt i sjelfva ministerkonseljen, och tvang honom
genast ändra beslut. Och hvad värst var, hon gjorde detta,
då han fattat eller höll på att fatta ett nyttigt beslut.
Ludvig XVI egde med all sin inskränkthet och
viljeslapp-het en del solida egenskaper. Han hade ett visst
kunskapsförråd, ett visst mått välvilja. Men dessa kapaciteter lågo
så att säga afsöndrade i slutna fack, utan enande samband,
utan initiativförmåga. För att komma i rörelse och
samverkan, måste de få en impuls utifrån. När Ludvig
befann sig i sällskap med dugligheten och redbarheten, en
Turgot, en Malesherbes, lifvades han af arbetslust och
uppriktig välvilja mot sitt folk. Då var han fardig att
begränsa civillistan och lindra skattebördorna för dem, som
trycktes ned till jorden deraf. Då var han fardig att
erkänna folkets rätt till reformer i statsskick och
statsförvaltning. Men just dessa ögonblick passade Marie Antoinette
på för att afbryta länkarne i Ludvigs idékedja, stoppa in
dem i de olika facken och derefter gifva dem ett helt annat
samband, en alldeles motsatt riktning. Nej, lefve den äkta,
allra kristligaste monarkien med guds nåde, lefve den
flödande civillistan, lefve det oinskränkta kungliga godtycket,
det var hennes lösen. En begränsning af civillistan vore
ju tillika en begränsning af hennes egna inkomster, och
detta ville hon minst af allt gå in på. Hon behöfde
penningar, mycket penningar till hofvet, till gunstlingarne, till
sina fester, sina nycker, till himlen vete allt hvad. Folket!
Hvad hade hon att göra med folket? Hon hade öfvertagit
den oförfalskade kungarollen, nöjets legitima rätt, och
gemålen, den enfaldige stackars mannen, var hennes verktyg
att af- och tillsätta ministärerna.

Jemför man närm&re Marie Antoinette, Ludvig XVI:s
gemål, och Anna, Ludvig XIILs gemål, kan man knappast
betvifla sanningen af buddisternes* och teosofemes lära om
själavandringen, individernes reinkarnation genom periodiskt
förnyad födelse och död, innan anden ingår i evighetens
sollugna Nirvana. Allt, karaktär, ställning, roll, ända till
yttre typ, antyder en succession af samma jag. Må man döma!
Anna skildras som ovanligt skön. Dock tillägges det, att
hennes underläpp på habsburgiskt sätt sköt framom den
öfre, och att en grannlaga skulptör kunnat önska »litet mer
fiohet i näsans form». Bådas män voro, oförblommeradt
att säga, medelmåttigt begåfvade idioter. Båda hyste de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free