Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föga känsla för det land, hvars drottning de voro. Anna
konspirerade med sin bror, konung af Spanien. Marie
An-toinette gick sin moder Maria Teresias ärenden i
österrikiskt intresse. Båda kämpade tappert för kunglighetens
prerogativer. Men här visar sig en olikhet, beroende af
den olika tid, på hvilken de uppträdde. Anna är
lyckosammare än Marie Antoinette. Hon befäster i förening med
Richelieu och Mazarin den kungliga en våldsmak ten. Hon
har tidsandan för sig. De många store våldförde staten,
misshandlade folket. Kungamakten tvang dem till
under-gifvenhet, till ordning. Detta öfverensstämde med det
allmänna samhällsgagnet, den allmänna rättskänslan. Derför
kunde Anna dö i sin kungliga purpursäng, och hennes son,
Ludvig XIV, triumferande förkunna: »staten, det är jag»,
hvilken sats Ludvig XV interpreterade med att han
»erhållit sin makt omedelbart af Gud och var den enda
rättskällan i riket.» När Marie Antoinette uppträdde, var
ställningen förändrad, tidsandan en annan. Det oinskränkta
konungadömet hade uppfylt sin mission och egde nu att>
såsom moren, gå. Man hade erfarit, att det oinskränkta
konungadömet gjort sig i sin ordning skyldigt till
maktmissbruk. En sådan makt kunde icke vara en omedelbar
öfverlåtelse från Gud, kunde icke vara rättskälla. Rätten
kunde ej heller vara en enda persons oinskränkta
tillhörighet. Rättens idé lefver lika ursprungligt i alla menniskors
bröst, ty alla menniskor äro bröder och likar. Det är den
allmänt menskliga rätisidén som fritt grundlagt staten, och
af denna idé är statens öfverhufvud representant, såsom
verkställare af de lagar, statsraedborgarne gemensamt gifva
sig. Han är den offentliga lagens förste tjenare, icke dess
upphofsman och herre. Men rätt är icke aunat än rättvisa.
Staten är alltså laga formen för den frihet, den
broderlighet, den likställighet, hvilka betinga alla dess medborgares
gagn och sällhet
Denna nya uppfattning, som framgick ur adertonde
seklets humanitetsfilosofi och låg på botten af alla de
fordringar på reform, franska folket nu gjorde, förstod Marie
Antoinette icke. Hon trodde att hon ännu lefde i
Pron-dens tidehvarf, att en Voltaire, en Rousseau, en Condorcet,
en Brissot, en Lafayette, Sieyés, Mirabeau, Danton,
Robe-spierre icke voro farligare än en Scarron, en Broussel, en
Beaufort, en Gondy. Hon trodde sig ha att göra med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
