- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
274

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att han och hans meningsfränder ha rätt. Vi måste väl tro
det. Han skref om några bondenoveller (i V. L. 1887, n:o
173) att de »uttala ej hela sanningen». Hvilken meuniska
har uttalat hela sanningen, hvilken är så säker att h&
funnit den, att han djerfves stämpla andras ärligt tillkämpade
och med uppoffringar tillkämpade åsigt som falsk, oredlig,
framstäld i akt och mening att förleda de trogne till affall?

Realismen är »den mot alla högre och ideala såväl
lifs-som konståskådningar fiendtliga riktningen». Den skall
»under en tid lyckas tillbakatränga en ädlare uppfattning» (P.
T. 85, på nyåret).

Anspråkslöshet är ej en af W:s förtjenster, som synes
af detta citat. Stridsmannen för renhet, ädelhet har endast
hån och dryga sarkasmer mot dem, som gå den s. k.
tidsandans ärenden; den nedlåtande ironiska ton, som genomgår
flertalet af hans kritiker af nyare svenska böcker, ger något
ytterst obehagligt åt hans artiklar, obehagligt för dem som
ej se det ofrivilligt löjliga, som här och der framträder. —

Hvilka fordringar på en kritiker C. D. W. uppställer,
skall jag omtala i uppsatsens slut, sedan jag först sett efter
ibland hans egna kritiker, hvilket exempel han framställer
för andra kritici.

Hvad han begär af en konstnär, följaktligen äfven af
en pennans man, har han flerstädes uttalat, särskildt i
Post-tidn. 1885, der han sjunger:

»O lycklig han, om han sig helt försänker

I helga syners, helga drömmars haf

Och mer på himlen, än på jorden tänker...»

Föga är det, icke sant, att undra på, att han som
hyser en sådan tanke om konstnären, han som förebrått en
verklighetsskildring (i Postt. 85, n:o 132) att »der finnes ej
en aning om något osinligt», han som i sina egna dikter
berättar om en verklighet som är ej vidare verklig, att
han ej skall kunna vara med, då hans samtidingar i sin
blindhet envisas att berätta om rama verkligheten utanför
egen dörr, om simpla menniskor, som sannerligen ha endast
ganska obetydliga anlag att på skuldrorna fä hvita, viftande
vingar, och som dertill möjligen berätta med en tendens,
så låg, föraktlig som denna: att äfven dessa simpla
menniskor ha en viss rättighet att fa bli verksamma, nyttiga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free