Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland det unga Sverige träffar W. likväl lyckligtvis
ett par »ädla företeelser», medan ännu »den usla literaturen
frodas och poser» (P. T. 10 dec. 88). Det är en kritikers
främsta pligt att »erkänna allt framspirande godt», (farliga
ord i W:s mun!) »det är många gryende krafter, som
behöf-ver kärlek för att blifva hvad de böra och kunna» (P. T.
samma n:r). Der träffas i främsta ledet skalden Moll, som
framlägger Moderskärlekens myster, om hvilka dikter W.
skrifver (Postt. 84, n:o 300): »Kritiken skyr att kallt
granska dem, ty de äro, såsom det i första sången heter om
moderns tankar, när hon väntar det första barnets ankomst
till verlden: allt för ljufva att röra vid». W. tillägger derpå
*Jag älskar mest sådana böcker». Mest!! Då står nog
Moll bredvid Homer på W:s bokhylla.–
Det är icke en gång nog med männens förvillelser.
Utan äfven qvinnorna skrifva. Ännu 1887 förundrar sig W.
öfver att qvinnor taga i försvar de realistiska
tendensskrifter, hvilka på senare tid öfversvämmat oss (Postt. 87, n:r
284). Detta år fans (se samma tidningsnummer) fyra
författarinnor, hvilka herr W. erkänner: fru Carlén, Claude
Gerard, fru Nyblom, fru Kerfstedt. Fru Kerfstedts
framställningssätt får ej godkändt, men Claude Gerards
fantasier, som ej äro inrangerade bland realistböcker, anser W.
för literatur; han blundar till och med på tal om dem för
de mindre anständiga ämnen, de ibland behandla. Jag antar
likväl att herr W. glömt den långt före Fröken Julies
dagar diktade berättelsen om huru betjenten blef hennes nåds
älskare och som sådan lefde ett angenämt lif (i
»Dagdrif-verier och drömmerier»), glömt förslaget, på fullt allvar
framkastadt af författarinnan sjelf, att upprätta en
sjelfmords-maskin för dig och mig, då vi bli lefnadströtta, glömt. ..
ja, jag gitter inte tänka tillbaka till dessa historier.
När W. hudflängt en eller flera böcker, när artikeln
lider mot sitt slut, har författaren två känslostämningar att
ännu genomgå. Först som dessert ytterligare några ironiska
rader, så öfverlägset stukande som möjligt är, lydande
ungefar som så: Dessa nya arbeten »lära, efter hvad det
för-ljudes, vara hvar på sitt sätt utmärkta» (Postt 85, 12 maj)
eller: »antagligen skall Tavaststjernas ifrågavarande
berättelser lofprisas på många håll. Anmälaren unnar dem
hjert-ligen denna lycka» (V. L. 88, n:o 17)... eller annat i samma
goda uppsåt. Och så allra sist ett litet stänk af vemod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
