Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gelhaar och sist sin egen köttsliga dotter Anna, tid efter annan
varierande med Susanna, firade stora triumfer ända till fir 1874,
då hon öfvergaf både flickan och pojken och egnat sig åt
gumman Marcellina.
Pojkroler intaga en särskild plats inom fru S:s repertoir:
Cherubin, Jemmy, Siebel, Carlo, Urbano, Stephano. Om också
den svåraste af dessa Cherubin brast något i poesi och lyftning,
så gafs rolen i öfrigt med öfverlägsen qvickhet och eld, Carlo
med öfverraskande god koloratur, Urbano litet vräkigt och
bla-seradt elegant, som sig borde, Siebel och Jemmy känslofullt, men
aldrig sentimentalt — den väl afvägda blandningen af känsla
och ysterhet skänkte i allmänhet åt dessa pojkar rikt
konstnärligt intresse, som i förening med en käck, liflig ton, ett lämpligt,
skalkande och täckt minspel, en förförisk apparation skall verka
— fasligt för fru S:s efterträderskor i långa tider.
Dessutom kärnan af fru S:s reportoir: Betliroleroa, oftast
sekundära, men med fru S. aldrig förgätna, antingen klassiska
som Zerlina eller Blonde, romantiska som Anoa eller Fatima
eller fransyskt lifliga som Jenny, Diane, Mirza, Ritta, Jeanette,
Georgette, Lilla, Sofia och hvad allt de heter, lifliga småmysande
små töser. De tjeoster fru S. gjort svensk operadiktniog äro
ej få, derom vitna Berens Lulli och Quinault, Jacobsons
Ungmors kusin och prof. Hallstenius flesta operetter, ur hvilka
hennes friska, skälmska »Jag skapades ej till nunna minsann, dertill
är jag mycket för glada» gjorde så erusorisk effekt.
Om hennes Offenbach* repertoir nämna vi ingenting,
hänvisande hvad i denna tidskrifts musikafdelning derom är sagdt på
tal om Vasateaterns repris af »Sköna Helena» våren 1888.
Deremot några ord om hennes pligttrogna utförande af
fyll-nadspartien såsom Ursula (Svarta Dominon) Clotilde (Norma),
Anna (Den vilseförda), partier hvilka väl utförda knappast
märkas, men hvilka illa gjorda skulle märkas — irriterande.
På äldre dagar har fru S. med glans lupit in i
gummfac-ket. En liten förstudie dertill yppades redan 1857, då fru S.
kreerade fru Page i Nicolais Muntra fruar, sedan med samma
framgång repriserad 20 år derefter. Ladyn i Fra Diavolo fick
fru S. redan i sin gröna ungdom, om denna skall vara ung eller
gammal, kan man ha olika meningar. Lorden sjunger ju att hon
är »bedårande — på afstånd blott» och Markisens låga brinner
väl artificiel, men lilla Zerlina, en feminin, säger ju: Se der en
dam, så ung och vacker. Efter tretio år spelade fru S. ånyo
sin lady, som fått en pendant i den koketta markisinnan i
Ur Dagms Krönika. IX. 3. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
