Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan Zoé.
3-
Under ett par dagar förvandlades nu Räflinge till
hög-qvarter. Expeditionen förlädes på nedre bottnen; det var ett
ständigt kommande och gående af adjutanter, ordonanser och
officerare af alla grader. Utanför slottstrappan gick dag och
natt en soldat på post, och Zoé vaknade om morgonen vid
att reveljen gick i lägret på andra sidan parken.
Vid frukosten var grefvinnan aldrig närvarande, men gjorde
deremot les honneurs vid middagsbordet. Och det var glada
middagar med mycket vin, mycket skratt och många befängda
qvickheter, skjutna ut i luften i kapp med
champagnebuteljernas korkar.
Den ljusa, rymliga matsalen erbjöd då en präktig anblick;
uniformerna togo sig så bra ut, verkade så artistiskt mot
väggarna, hållna i hvitt och guld, med sina läckert utförda
stilleben och jagtstycken i glada, friska förger. Glasdörrarna till
balkongen stodo alltid öppna under middagen, och som salen
vette utåt parken strömmade sommarens doft af nyslaget hö in
och fylde luften med en svag parfym. Detta jemte den utsökta
maten och de dyrbara, äkta chåteauvinerna födde stämningen
— en animerad, hjertlig stämning, som tog sig uttryck i täta
helsningar med glasen och ytterst lifligt samspråk. Alla dessa
officerare, som suttit till häst från klockan fem på morgonen,
frånräknadt frukosten, hängåfvo sig nu odeladt åt bordets
nöjen, de solbrända kinderna fingo så småningom teglets varma
fårg och skåltalen en flygt, hvars vingar hemtade sin styrka
ur Pomardens blod och Pommeryns guld.
Zoé hyllades vid dessa middagar som en drottning.
Generalen förde henne till och från bordet med den
galanta artighet, som några af våra äldre officerare ännu äga
qvar från kung Karls dagar. Och der hon gick fram, bugade sig
löjtnanterna som den högväxta vassen, när sommarvinden stryker
smekande fram. De yngste formligen afgudade henne, sökte läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
