Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tag åt er, mina herrar,» sade generalen med ett visst
alvar, »ni ha ärligt förtjent en straffpredikan.*
Han räckte grefvinnan sin hand och bjöd godnatt, i det
han tilläde:
»Jag beklagar, att grefvinnans sömn kommer att störas i
morgon bittida, men jag måste bruka mitt artilleri — nöden
har ingen lag.»
»Jag är inte alls nervös — skjut ni bara!»
Man tog afsked, och efter några minuter var salongen tom.
Baron de Besche hade bugat sig vördnadsfullt, på något
afstånd, och gått utan att under aftonen ha vexlat ett enda
ord med grefvinnan. Hon fann det litet underligt, då hon
nu var alldeles säker på, att de mötts någon gång förr, och
hon förvånade sig öfver, att han icke alls tycktes påminna
sig detta.
* *
*
Det hade efter en regnig och mulen morgon blifvit en
ljum, månljus afton. Och Zoe kunde icke motstå begäret att
kasta en lätt schal öfver axlarna och gå ned i parken.
Räflinge park var berömd för sin skönhet. Den bestod
af gamla ekar och lindar, planterade långt innan ännu godset
kommit i von Flandernska ättens ägo. Här och der glittrade
en spegelblänk dam genom det täta, af månskenet försilfrade
löfverket, då och då vidgade sig de sandade gångarne till en
rundel, i hvars midt en liten vattenkonst spelade eller en
staty sträckte sina marmorarmar mot den stjernklara, djupblåa
aftonhimlen. Stundom verkade alléerna som gick man genom
en tunnel af doftande grönt; här rådde en ständig
halfskym-ning, en djup tystnad, endast afbruten af grodorna, som qväkte
rundt omkring i dammarna. När man gått parken i ända stod
man plötsligt på en bred terass, från hvilken man hade en
vidsträckt utsigt öfver dalen nedanför, der den lilla ån
slingrade fram i nyckfulla vändningar, Öfver de af solen brända,
jämna gräsmarkerna, der kor och får betade, öfver
barrsko-garnes mjuka våglinier på de motsatta höjderna och bort om
dessa ett oändligt fjärran, som antingen skiftade i
solnedgångens varma glöd, stod som en hotande molnvägg eller som
nu smälte bort i sommarnattens violetta, svagt erggröna och
gyllene toner.
Det var hit till denna terass Zoé stälde sina steg.
__(Slutet föyer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0328.html
