Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han säger sig citera anstötliga stallen ur bocker
der-for att folk inte annars tror honom om han säger att de
äro dåliga.
Jag förvånas. Icke har väl hr Wirsén gjort sig
beryktad som sådan lögnare att folk behöfver misstro honom,
om han endast säger att det finnes anstötliga ställen i den
eller den boken utan att samvetsgrannt dessa ställen
antyda, uppräkna eller afskrifva?
Hr Wirsén tycker vidare att de fula stallen, han brukar
afskrifva eller beröra, visst icke äro de värsta.
Jag får då förklara att jag for min del ej trodde att
det fans värre styggelser till i verldeu, än dem hr Wirsén
uppräknar eller talar öfver i t. ex. kritiken öfver
Tjenste-qvinnans son II.
Att de klassiska auktorerna i detta fall äro rika källor,
var mig icke okändt. Att den klassiskt bildade hr
Wirsén äfven i detta är min mästare, torde efter detta icke
kunna for allmänheten till min nackdel fördöljas.
Hr Wirséns fbrsvar är af den art att det nästan
uteslutande innehåller tillvitelser mot mig.
Icke ett ord derför om min hemställan att icke se
smuts öfveraUt i en bok, der en smutsig episod
förekommer.
Icke ett ord — om den förklarande och inträngande .
kritik, hvartill jag rådde hr Wirsén vis å vis stora
författare, såsom Björnson och Ibsen.
Icke ett ord — om de förlegade utländska böckernas
onödighet, dit jag naturligtvis icke räknar de utmärkta förf.,
hr Wirsén till sitt harnesk håller fram, hvilket med litet
ärlig och god vilja nog begripits.
Icke ett ord — om lämpligheten att icke recensera
böcker, der man sjelf är afritad eller illa omtalad, eller
om konsten att tiga ihjel, hvilken hr Wirsén synbarligen ej
vill veta af.
Icke ett ord — om min vänliga hemställan att icke
med hårda ord vända unga vacklande vid korsvägen stående
själar in på deras gamla vägar igen.
Icke ett ord — om att likna den Herre, som icke
med vredens pustar släcker ut den rykande veken, utan
tänder den på nytt vid sitt stora af kärlek brinnande hjerta.
Allt detta var hr Wirsén likgiltigt
Ack!
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
