Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»truism», som ej tarfvar många ord. Hvad som
uppfordrar till en förklaring är deremot den egendomliga
uppställningen af problemet, framförallt hufvudpersonernas
karakteristik, ty den utpekar tydligt nog, att skalden syftar
fjär-mare än den första lösningen ger vid handen.
EUida är skildrad som slägt med hafvet I henne
framgår en sådan mäktig personlighet som känner tvånget som
en kväfvande luft från hvilken hon längtar ut till det fria
otämda, hvars symbol är hafvet Eller med en annan i
stycket förekommande bild, vattnet inne i de fängslade
fjor-darne blir henne ljumt och slappt, det gör henne sjuk: det
äktenskap hon lefver i är henne vordet till ett fängelse.
Hon gick in i det, eller lät sig dragas in i det som i en
förmånlig affär. Hon stod der så hjelplös och rådlös, och
hvad gjorde hon så när Wangel kom och erbjöd sig att
försörja henne? Hon lät sitt fria val fara, höll sin fria vilja
inne, gick som en bedöfvad och sålde sig. Och nu är
Nemesis här. Ett äktenskap utan äktenskapets förutsättning
kunde ej i längden tillfredsställa hennes fria ärliga själ. Hon
lider af det, fast hon sjelf knappast vet hvaraf. Hon
känner sig som en fånge och som en fånge går hon i sitt hem
sluten, enstörig, sysslolös. Hon tror i sjelfbedrägeri att det
är Den främmande mannen som bär skulden, ty hon är
»en menska som tänker i bilder». Och hon samlar på
honom all den ängslan och förfäran som steg för steg drar
henne mot vansinnets brant. Då, i räddningens kanske
sista ögonblick kommer denne »som skrämmer och lockar»
sjelf, och löser genom sin blotta närvaro och med ett enda
ord förtrollningen och försvinner så, lik en fantom som
han är.
Hvar för skrämmer och lockar Den främmande mannen?
Hvem är han, denna abstrakta figur? — En naturlag som
med ens fått mål och gestalt; ingenting annat Och hur
öfvar han denna dubbla tjusning på Ellida? Derför att han
representerar naturens egna fria ärlighet, mot hvilken Ellida
känner sig ha brutit, med hvilken hon i sin själs grund
dock är slägt.
Observera först hur han, som en symbol af tingens
väsen, hvarken deklamerar eller skriker utan kommer lugnt
med den kraft han har öfver henne. Och när i sista
ögonblicket en mäktigare känsla uppstiger i Ellidas bröst, då
heller ingen deklamation. Hon fogar sig stilla efter detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
