Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Ellida, när hon får välja i frihet, tvekar ej;
Den främmande är ju blott ett fantom, en symbol, han har
gjort sin tjenst och kan gå —. Och hon väljer af hela sin
själ Wangel; och deras förening är i denna stund för
första gången ett äktenskap.
Så är Ibsens sista drama en ny predikan till de många
som varit, om formernas falskhet ocn tomhet i jemförelse
med tingens eviga sanning — nemligen for ett stort och
starkt menskohjerta. Det är en gammal sägen att när i
forntiden de barbariska folken för första gången nådde
Atlantiska oceanens strand och sågo hur vågorna i triumferande
tåg störtade sig öfver sanden, så kastade de sig fram i
raseri försökande att med svärdshugg bekämpa denne nye
fiende, som tycktes vilja frånröfva dem deras land. —
Vanmäktiga som svärdslag emot vågorna, äro för evigt de
sociala banden och formerna mot ett stort och starkt
menskohjerta. Det följer i ärlighet och sanning sin egen lag.
Det är som hafvet.
Klas Fåhraus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
